Baksidestexten säger att vi ska få veta något om hur livet kan vara för ett barn som lever illegalt i Sverige.
Historien berättas växelvis av de bästa vännerna Ilona och Stella som båda går i årskurs sex. Ilona bor sedan flera år på ett kloster med sin familj, och medan de hoppas på att migrationsverket ska ompröva sitt beslut och låta dem stanna i Sverige lever hon sitt liv med skola och vänner. Stellas största bekymmer, förutom oron över Ilonas situation, är en hemmasittande storebror. Jag utgår ifrån att tanken med de två berättarrösterna är att få fram skillnaden mellan de två flickornas sociala och ekonomiska situation.
De flesta kapitel utspelas antingen på klostret bland nunnor och illegala flyktingar eller i skolan bland klasskompisar och lärare, och Ilona själv beskriver det ”som två världar som går ihop”. De 139 sidorna bjuder förvisso på gott om enskilda händelser, ett rikt persongalleri och en i grunden dramatisk intrig, men ändå blir berättelsen på något sätt stillastående. Många återblickar och återberättade situationer gör att vi inte är här och nu, och varken karaktärer eller historia lyckas engagera fullt ut. Språket har en tendens att vara lite för rakt på sak och ger inte läsaren förtroende att tolka. Kanske är viss övertydlighet ett medvetet val, men eftersom texten i övrigt inte är att betrakta som lättläst är det inte helt logiskt.
För många läsare kommer mötet med Ilona att vara deras första möte med ett barn i hennes situation och jag undar om boken inte hade vunnit på att ha Ilona helt i fokus. Överlag hade texten gärna kunnat renodlas mer och vissa sidospår, såsom Stellas hemmasittande bror, känns inte relevant för berättelsen. Jag önskar att texten stannat upp och fördjupat sig vid färre karaktärer och situationer istället för att svepa över många och mycket.
En god idé är en god idé, men den måste få rättvisa i genomförandet. Tack vare sitt aktuella ämne och ett tilltalande format kommer "Om jag får stanna" förmodligen att finna sina läsare och uppfylla sitt syfte, men jag önskar att Kajsa Gordans text hade fått någon ytterligare genomarbetning innan utgivning.