"Ambulansflygaren" - en riktig stor bokupplevelse

Den osannolika kombinationen av äventyrsbok, historieskildring och solidaritet med de mest utsatta gör ”Ambulansflygaren” till en riktig bokupplevelse.

Cristina och Tore Öbergs skildring av legendaren Allan Norberg är en fullträff som är svår att lägga ifrån sig, menar Kurirens recensent Jan-Olov Nyström.

Cristina och Tore Öbergs skildring av legendaren Allan Norberg är en fullträff som är svår att lägga ifrån sig, menar Kurirens recensent Jan-Olov Nyström.

Foto: Privat

Recension2020-04-06 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Ambulansflygaren

Cristina och Tore Öberg

Eget förlag

Cristina och Tore Öbergs skildring av legendaren Allan Norberg är en fullträff som är svår att lägga ifrån sig, en generöst bildsatt skildring av en gärning och en tid som man faktiskt kan lära sig en del av. 

Som man ju ska göra av historien, men som alla lärdomar kommer den inte utan ansträngning, inte utan att destillera fram det väsentliga, det bärande. Allan Norberg verkade som ambulansflygare under världskrigets år, från 1938 till 1945. Han gjorde det i den tredjedel av Sverige som var både glesbygd och gränstrakt, en slags front mot den tyska ockupationen av Norge, ett möjligt flyktområde undan nazism men också undan kommunism, många makter strålade ju samman sina gränser längst i norr.

Men ambulansflyg handlar om att rädda liv, en blindtarmsinflammation i avlägsna fjälltrakter är livshotande, en svår förlossning, en arbetsolycka likaså. Norbergs tid var en pionjärtid, de allra första flygförsöken på 1920-talet stod Röda korset för, som så ofta med innovativ vård. 

Att det offentliga helt medvetet satsade resurser på något så exklusivt som ett ambulansflygplan till de mest glesbefolkade delarna av landet är värt att hålla i minnet. Skulle det offentliga Sverige göra något motsvarande idag? En pandemi avslöjar nu stora brister i något så elementärt som skyddsutrustning i regionerna och exminister Hägglund beklagar att man missade beredskapstänket när apoteken privatiserades. Missade?!?

Allan Norberg gjorde sitt, hämtade krigsflyktingar av olika nationalitet, nödställda alpinister, gravida kvinnor, vanliga olycksfall. Han körde upp på land med den första Fokkern och klarade livhanken, han besökte norra Ishavet sommaren -39, trotsade kyla, korta startbanor och krånglande motorer. En hjälte? Ja, kanske, men framför allt någon som förstod ansvar, insikt och plikt. 

Det kallas samhällsbygge och samhällsansvar. Man gör inte skillnad på folk och håller ihop för att göra det rimliga, även under krigsvintrar. Nu tillgängligt i en bok som är både spännande, klok och försedd med fantastiska fotografier.