Det är Johan Rassa, en av Yngve och Lilian Ryds informanter, som här berättar om föreställningarna kring slagugglan, ”idjasjkunjok” på lulesamiska. Citatet är hämtat från syskonen Ryds vackra och innehållsrika bok ”Doahkke – fågelflock” som i ord och många bilder beskriver fågellivet i sameland.
När Yngve Ryd dog 2012 hade han samlat mycket material till en fågelbok, och nu har systern Lilian färdigställt boken enligt Yngves intentioner. Det är ett ambitiöst populärvetenskapligt projekt som fullbordats till glädje för alla som är intresserade av fåglar och av samers språk och kultur.
Bokens första del har titeln ”Samiska fågelnamn och myter” och ger rikligt med lingvistiska, ornitologiska och etnologiska upplysningar. De samiska namnen är ofta ljudhärmande. Till exempel storsnäpporna gluttsnäppa, grönbena och svartsnäppa heter på lulesamiska ”glivi”, ”juleja” och ”tsurri”, namn som efterliknar fåglarnas spelläten. Sveriges vanligaste fågel, lövsångaren, har ett svenskt namn som zoologer har hittat på, men på gammal lulesamiska heter fågeln ”bujik” efter locklätet.
Det finns en mängd gamla föreställningar om spökfåglar, som kan bringa olycka och varsla om dödsfall. Fåglar är ju skygga varelser men ibland besöker de människornas boplatser och kommer med förebud. En gång kom en tjäderhöna flygande in i köket hos en gumma. Hon tog sopborsten och slog ihjäl fågeln. Gubben kom hem och sa att nu har du tagit död på en ”svajgas”, en förebudsfågel. Och gumman dog ganska snart efteråt.
Men lyckofåglar finns också. Amul Länta i Aktse berättar om en gök, ”giekka”, som satte sig i en björk intill eldstaden ute på fjället. Han gick tre varv runt björken men fågeln satt kvar, och då kunde han önska sig en lycklig framtid av göken. ”Sedan dess har jag haft god hälsa och jag har haft ett lyckligt liv”.
Bokens andra del har rubriken ”Fjällgåsens hemligheter” och tar på ett övertygande sätt död på en seglivad myt om att samerna skulle ha bedrivit masslakt på fjällgås, och att detta skulle kunna förklara att fjällgåsen nästan helt försvunnit från fjällvärlden. Yngve Ryd har trots omfattande forskning inte funnit några belägg för någon ”hänsynslös masslakt”. Ingen entydig förklaring finns till fjällgåsens förvinnande, kanske är miljögifter orsaken.