Amanda Bergman och hennes band uppträder i Kulturens hus stora sal på lördagskvällen.
Singer-songwritern Julia Logan som i dagarna har släppt sin senaste singel Moodswing inleder kvällen. Med sin melankoliska vispop sätter hon stämningen.
Sedan kommer Amanda Bergman in på scenen i mörk kavaj, mörka byxor och mörklockig kort frisyr och tittar snett och till synes lite truligt ner i golvet tills det är dags att börja sjunga. Melankolin tar ny fart.
I somras släppte hon sitt andra soloalbum – ”Your Hand Forever Checking On My Fever” – och hon spelar i stort sett alla spår från det, plus några till.
Hon är inte lika hes som Bonnie Tyler, men tänk er en hybrid mellan Rod Stewart och Rebecka Törnqvist, så närmar vi oss Amanda Bergmans speciella röst. Hon verkar ha total kontroll på den och även om hon i grunden ligger lågt i registret tar hon med lätthet de ljusa tonerna också.
Amanda Bergman sjunger eftertänksamt med en speciell röst.
De flesta låtarna är ganska stillsamma och eftertänksamma, arrangemangen ibland rentav repetitiva, men under ytan bubblar en febrig om än kontrollerad energi som ger konserten nerv. Då och då höjs intensiteten med hjälp av trummor och elgitarrsolon.
Allt känns genomtänkt. Hon är cool både i stil och uttryck, men det finns också en sorts kantig charm i hennes personlighet som allt som oftast bryter igenom.
Amanda Bergman är inte den som pratar en massa i onödan, men det hon säger är personligt, inget kallprat. Hon berättar om relationen till sin sjuåriga dotter, som är så helt olik henne själv – "det är en gåva" – och hur hon försöker får ihop det som mamma när hon tar in alla svarta omvärldsnyheter samtidigt som hon ser på dottern.
Amanda Bergman skapar stämning i Kulturens hus.
Hon berättar också om den sista tiden med sin pappa och hur oväntat svårt det var att hitta orden när hon vakade vid dödsbädden. För sin egen skull har hon tänkt ut vad hon skulle kunna ha sagt och skrev låten "Wild Geese, wild love" som hon tillägnar honom.
Den relativt unga publiken ger henne varma applåder och känslan är att konserten träffar många rakt i hjärtat.
"Vi tycker jättemycket om Amanda Bergman och speciellt det senaste albumet, stämningen och den milda energin. Det känns som att det är stor musikalitet och integritetsfullt", säger Astrid Andersson i bänkraden längst fram. Hon får medhåll av sin syster Amanda Andersson bredvid: "Jag tycker också jättemycket om henne. Jag hörde henne på Luleå live och fastnade för henne."
Astrid Andersson: "Vi tycker jättemycket om Amanda Bergman och speciellt hennes senaste album. Jag gillar stämningen och den milda energin. Det känns som att det är stor musikalitet och integritetsfullt." Amanda Andersson: "Jag tycker också jättemycket om henne. Jag hörde henne på Luleå live, jag tror det var förra hösten, och det var då jag fastnade för henne."
För mig personligen når inte melodierna riktigt in, de sätter sig helt enkelt inte och jag får inte någon okuvlig lust att nynna med. En viss rastlöshet uppstår. Ändå får jag hålla med om att de skapar stämning och mot slutet av kvällen lyfter det mer och mer. Det är musik man skulle sitta och plugga till. Eller lyssna på framåt natten på väg hem i bilen tillsammans med någon man tycker om. Eller kanske dansa en långsam tryckare i vardagsrummet till efter festen innan man somnar.
Och jag tror att det kanske var just det som var artistens syfte.
Tove Floderus, Maria Ten Sietkoff och Ragna Sjöberg är nöjda med sin konsertupplevelse.
"Jag hade höga förväntningar, men jag tyckte det var precis så bra som jag hoppades. Jag lyssnar på henne jättemycket och ofta i bilen när jag pendlar till jobbet", berättar Tove.
"Jag tyckte också det var fantastiskt", säger Maria.
"Bra stämning. Hon har ju en väldigt unik röst", säger Ragna.
Konsert
Amanda Bergman
På scenen: Petter Granberg, gitarr, Mikael Sundin, piano, Karl Hovmark, trummor, Paulina Mellkvist, elbas och kör.
Förband: Julia Logan.
Plats: Kulturens hus stora sal.
Tid: Lördag 7 december 19.30
Längd: Totalt två timmar med förbandet.
Publik: Fullsatt parkett förutom bakersta raderna, medelåldern yngre än vanligt.
Bäst: Extranumren.
Sämst: Melodierna lyfter inte alltid.
Betyg: 4.
Setlist: Day 2000 Awake, Measure Of Time, I Love Him Til I Love Him Right, My Hands In The Water, Poor Symmetry, Östersjön, Questions, Sitting By The River, Mexico, The World Is Tired Of You, Wild Geese Wild Love, Sign Of A Past, Offset Island, Falcons.
Julia Logan är förband.