Alva Holm tar emot pubilkens och orkesterns och dirigenten Petter Sundkvists uppskattning efter finalen.
Norrbottens kammarorkester möter Alva Holm
Tid och plats: Torsdag 20 april klockan 19:00 i Stora salen, Kulturens hus
Dirigent: Petter Sundkvist
Solist: Alva Holm, violin
Verk: Pēteris Vasks: Lonely Angel, Joseph Haydn: Symfoni nr 104 ”London”, Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 1, Pablo de Sarasate: Carmen Fantasy, op.25, arrangerat av B Tommy Andersson.
Det är en sällsam konsert som Norrbottens kammarorkester bjuder på torsdag kväll i Kulturens hus och återigen tackar jag min lyckliga stjärna som bor i en stad där vi kan få höra en orkester med så briljanta musiker. Därtill är Petter Sundkvist en inspirerande dirigent. Jag hoppas bara innerligt att Luleås och Norrbottens musikliv ska få fortsätta växa sig starkt och ständigt hitta ny publik, sida vid sida med nya industrietableringar i den gröna omställningen. Det är både gamla och nyinflyttade invånare i vår region värda.
Alva Holm är född år 2000 i Köpenhamn – jag studsade till när jag såg hur ung hon var i programmet – och började spela fiol som fyraåring. Hon studerade vid Kungliga danska musikkonservatoriet och därefter vid musikhögskolan i Oslo. Ifjol vann hon Solistpriset, vilket är priset i Sveriges främsta solisttävling, tillika Kungliga Musikaliska Akademiens största pris för yngre musiker. I det ingick en solistturné med Norrbottens kammarorkester och det är bara för oss att tacka och ta emot.
Det är något sagolikt över kvällens unga soloviolinist, men om näcken är sagornas fiolmästare, liknar den fullt verkliga Alva Holms gestalt mer en älva när hon skrider in på scenen. Hon startar med den nutida kompositören Pēteris Vasks stycke och du behöver inte känna till titeln för att snabbt förstå att det handlar om en ängel. Det vackra stycket heter "Lonely Angel" och Alva Holm framför de spröda men intensiva, ibland ohyggligt ljusa tonerna – som måste vara otroligt svåra att ta snyggt – med total närvaro och inlevelse.
Sedan får vi njuta av två av våra stora klassiska mästare i var sin symfoni och då ansluter sig blåssektionen. Symfoni nr 104 är 1700-talskompositörens Joseph Haydns allra sista innan han dog och den rymmer hela spektrumet av känslor i en människas liv. Som lyssnare är du helt utlämnad i hans händer, som åt en skicklig dramaturg, när de mörka molltonerna sveper in över Stora salen, för att sedan växla till ljushet, glädje och eufori. Allt är så melodiöst, varenda instruments stämma så noggrant frammejslad och betydelsebärande för verket.
Efter pausen, då vi som en extra ingrediens i konsertupplevelsen fått tillfälle att genom fönstren se en nedåtgående sol glöda i den smältande isen i Norra hamn, överlämnar vi oss i händerna på Beethoven som får styra våra känslor en stund. Även hans symfoni från år 1800 är så klart synnerligen njutbar från början till slut.
I det sista verket, Carmen Fantasy av den spanska 1800-tals tonsättaren Pablo de Saraste, starkt influerat av George Bizets klassiska opera, kommer Alva Holm tillbaka. Melodierna är välkända men utbroderade i fantasifulla variationer i synnerligen spansk anda. Och det är nu det händer. Alva Holm knockar publiken med sin skicklighet. Hennes stråkföring trotsar naturlagarna, hon spelar lika enkelt och naturligt på en och som två strängar och tempot mot slutet är hissnande. Direkt hon tagit sista tonen reser sig publiken samfällt upp och jublar.