Älskad berättelse ges ny gestaltning i bild

Kulturredaktör Eva Åström tipsar om tre bilderböcker av helt skiftande karaktär.

I Maria Nilsson Thores tolkning av Astrid Lindgrens berättelse "Saltkråkan - Far ända in i baljan" får Tjorven en egen sälunge att ta hand om.

I Maria Nilsson Thores tolkning av Astrid Lindgrens berättelse "Saltkråkan - Far ända in i baljan" får Tjorven en egen sälunge att ta hand om.

Foto: Maria Nilsson Thore/Raben&Sjögren

Recension2020-06-03 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bilderböcker

Saltkråkan Far ända in i baljan

Text: Astrid Lindgren

Illustration: Maria Nilsson Thore

Raben&Sjögren

Farbror Melker, vet du vad? Mer behöver inte sägas. Då är de flesta med på vilken berättelse det handlar om, nämligen Astrid Lindgrens "Vi på Saltkråkan". Kanske i sin mest älskade form – filmatiserad.

I fjol kom den första bildboken befolkad med Saltkråkans alla karaktärer; Familjen Grankvist bestående av Nisse, Märta, Teddy, Freddy och inte minst Tjorven och Sankt bernhardshunden Båtsman. Familjen Melkerson där Melker, Malin, Johan, Niklas och Pelle sökt sin tillflykt till ön från staden och så gubben Söderman och stadsbarnet Stina.

Bilderboken "Ett litet djur åt Pelle" illustrerades av Maria Nilsson Thore som åter tolkat den andra boken "Far ända in i baljan".

Det är en gulligare beskrivning av människorna på ön än filmatiseringen. Alla har stora runda ögon och inte minst farbror Melkers truliga fumlighet har fått en närmast sagoskimrande aura. Men i fokus för denna berättelse står Tjorven och Stina, inte helt olika sin tidigare filmatiserade förebilder i en närmast evig konkurrens om det mesta. Stinas minst sagt lättsinniga inställning till sanningen och ettriga framhärdande i diskussioner ges gestaltning med några pennstreck som det verkar, men är oändligt mer komplexa vid en närmare läsning av bilderna.

Men som sagts, de som bär tv-serien närmast hjärtat kan bli besvikna. "Far ända in i baljan" är Maria Nilsson Thores tolkning av en kär berättelse som utspelar sig i Stockholms skärgård.

Det som verkar farligt

Annica Hedin och Hanna Klinthage

Raben&Sjögren

Vad är farligt, egentligen? Är det vuxna som klätt ut sig, småkryp i skogen eller kanske monster?

När frilansskribenten Annica Hedin och illustratören Hanna Klinthage åter ger ut en bilderbok tillsammans är det just rädslan som utforskas.

För visst kan skräcken ha så många ansikten som att bli kvarglömd på tåget, att komma bort på en loppmarknad eller marorna som gömmer sig i garderoben.

Rädslan är inte logisk och duon Hedin och Klinthage lyckas skapa ett tillåtande samtal i text och bild om en känsla som stundom kan vara skamfylld. Det är detaljrikt illustrerat i en samtida vardag besjälad av människor i alla åldrar från ett barns synvinkel. Underfundig text och bild som uppmanar till att sätta ord på sina känslor. För vem har inte varit rädd någon gång?

Herr Balders hemlighet

Jakob Wegelius

Bonnier Carlsen

Det är svårt att inte trollbindas av Jakob Wegelius berättelse "Herr Balders hemlighet". En galet, dock betryggande rationell berättelse om Herr Balder som framlever sitt tämligen inrutade och stillsamma liv på en herrgård. Här lagas samma rätter enligt ett schema, liksom de dagliga promenaderna i trädgården medan böckerna i biblioteket är hans sällskap och musiken fyller kvällarna efter middagen.

Han saknar egentligen ingenting tills han köper ett antal får för att slippa klippa gräset. Och precis som i andra av Jakob Wegelius berättelser ges djuren en röst, personlighet och inte minst handlingskraft.

För fåren är inte bara påhittiga och ställer till med ett hejdundrande kalas utan dundrar in i Herr Balders liv för att förändra det för alltid. Illustrationerna är sedvanligt detaljrika, laddade med både känsla och stil. Kartor, flyktplaner, storslagna fyrverkerier och den sura bonden Rurald Gruve tillför alla berättelsen en helt ny dimension, när saktmod med finess förvandlas till ett levande hus med en stor hemlighet.