Till slut kan inte ens Veronica Maggio hålla emot. Hon är större än vad hon själv har förstått.
Trots att hon studsar ut på scenen till öppningslåten "Jag lovar" tar det ett tag innan hon börjar ta plats på riktigt.
Hennes kroppsspråk domineras av ihopdragna axlar och en hand som smeker över håret med ovansidan.
Veronica Maggio är en av Sveriges största stjärnor i dag och hennes popularitet gör att hon tvingas tacka nej till intervjuer och var hon än dyker upp väntar hängivna fans med tårar i ögonen.
Ibland ser det ut som att hon inte förstått vad hon gjort för att förtjäna detta.
Hon berättar att hon är oerhört stolt över att ha blivit utsedd till årets mentala Piteåbo och känner sig som en hemvändare. Samtidigt påpekar hon att hon inte riktigt vet vad det betyder. Men vem vet det egentligen?
Det vi vet efter fredagskvällen i Piteå är i alla fall att det är en stor mängd Piteåbor som framförallt kommer vara mentala Maggior ett tag framöver. Det går inte att få det här ur skallen.
Redan under fjärde låten får hon med publiken på allsång i "Mitt hjärta blöder" och för varje låt som går släpper hon upp axlarna och snart känns hon inte bara som en mental Piteåbo.
Maggio växer samman med publiken och efter att ha tagit ner tempot med "Låtsas som det regnar" uppmanar hon sina anhängare till att hänga med.
– I egenskap av årets mentala Piteåbo uppmanar jag er till fest, säger hon.
Och alla hänger med i "Välkommen in". En halvtimme in i konserten exploderar hon i "Va kvar", som går över till "Trädgården en fredag", och jag vet att det här blir en kväll att rista in stjärnor i asfalten över.
Jag vet inte vad det är hon gör för att lyckas så bra, men att hennes låtskatt bara blir fylligare för varje platta gör ju sitt.
Veronica Maggio har egentligen för stort register för att trycka in det på en timme och tio minuter.
Vi har bjudits in i hennes värld under en kort stund och det är inte bara jag som önskar att det vore längre.
Låtlistan är framförallt hämtad från nya plattan "Handen i fickan fast jag bryr mig" och förra succén "Satan i gatan", men även guldkorn som 17 år och nya "Storma tills vi dör" tar plats.
Det går inte att ge annat än höga betyg en sådan här gång, även om 30 minuter till hade suttit fint.
Men underbart är kort.Och spelningen i Norrmalmia kommer leva kvar länge till.
Mentalt.
Efter den här överkörningen är det lätt att glömma bort smockan som delades ut av Alina Devecerski innan den stora smällen.
Egentligen förtjänar Devecerski en helt egen recension. Det går knappast att klaga på val av uppvärmare – med massor av pondus och kraft överraskade hon alla som egentligen bara var i tid för att få bra platser.
– Det här var en bra start på en fet kväll, sa hon redan efter två spelade låtar.
Och jag kan bara hålla med.
Om några år lär hon inte behöva bry sig om att värma upp kalla kroppar längre. Då är det hon som fyller idrottshallarna – och får svårt att hitta en värdig ersättare till sig själv.
Maggio gjorde det här till en oförglömlig upplevelse. Devecerski bidrog till att det blev en fantastisk helkväll.