Äldre tiders tågresor i ny nostalgisk bok

Jan Bergsten fortsätter sin långa bokserie om tåg och järnvägar och ger i höst ut en liten trevlig volym med titeln ”Kryssningståg”. Boken beskriver de ”tåghem”, som rullade på svenska järnvägar i nästan 40 år med början 1925.

I boken "Kryssningståg" av Jan Bergsten beskrivs de ”tåghem”, som rullade på svenska järnvägar i nästan 40 år med början 1925, i text och bild.

I boken "Kryssningståg" av Jan Bergsten beskrivs de ”tåghem”, som rullade på svenska järnvägar i nästan 40 år med början 1925, i text och bild.

Foto: Pressbild

Recension2020-10-21 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

Jan Bergsten

Kryssningståg. En spårburen semester 

Trafik-Nostalgiska Förlaget

Statens Järnvägar och Svenska Turistföreningen samarbetade om projektet och först ut på spåren kom ”Skolungdomens tåghem” sommaren 1925. Tåget gick från Undersåker till Storlien och skolungdomarna fick besöka sevärdheter i Jämtlandsfjällen.

STF stod för mathållningen och i restaurangvagnen erbjöds rejäla måltider med morgonmål, matsäcksmål, middag och kvällsmål. Mat och logi kostade 3 kronor per dag och hela resan gick på 45 kronor per person 1925 vilket idag motsvarar 1 240 kronor. 

Denna nya form av skolresor blev snabbt populär, och redan 1927 erbjöds också vuxna tåghemsresor. Man kunde få en billig semestervecka och lära känna nya delar av landet. STF arrangerade utflykter till turistmål både sommar- och vintertid.

Mellan 1930- och 1950-talen femdubblades tåghemsresorna. Alla arbetare gavs lagstadgad rätt till två veckors semester 1938 vilket gynnade turismen. Under kriget ställdes tåghemsresorna in, men därefter tog STF:s och SJ:s reseprojekt fart igen. 

Tågen gjordes bekvämare och resmålen utökades. Man kunde till exempel resa från Luleå till Narvik och senare också till Värmland, Dalarna och Skåne. På 1950-talet moderniserades tågen. Duschvagnar tillkom och man kunde se film eller dansa i sällskapsvagnen. 

Men den ökade bilismen konkurrerade ut tåghemmen och 1963 avvecklades tåghemsverksamheten.

I kapitlet ”Ett tåg lastat med dollar” redogör Bergsten för de lyxigare kryssningståg som skulle locka rika turister framför allt från USA till Sverige och förse vårt land med värdefull utländsk valuta.

Åren 1950-1969 rullade tåget ”Sunlit Night Lands Cruises” mellan Stockholm och Narvik. Tåget hade nya fina vagnar, lyxigt inredda, och i restaurangvagnen blev Sjötunga Walewska favoriträtten kombinerad med champagnen Gula Änkan. 1954 kostade resan 297 dollar, vilket motsvaras av 22 779 kronor i dagens penningvärde. Cirka 7 000 turister reste med Dollartåget fram till 1969, då verksamheten inte lönade sig längre.

Kryssningståg borde vara ett miljövänligt alternativ för vår tid, påpekar Bergsten, eftersom koldioxidutsläppen är minimala jämfört med bil- och flygresor.

Bergstens bok rymmer lättillgänglig information om de bortglömda kryssningstågen, inte minst tack vare det rika bildmaterialet. Varför inte arrangera liknande resor med moderna tåg nu på 2020-talet? Det verkar vara en fantastiskt trevlig semesterform.