Kontext
Agneta Pleijel i samtal med Kerstin Wixe
Ebeneser, tisdag 8 mars, klockan 19
Att hon är en av våra stora författare är ovedersägligt. Förutom professor emerita, kulturskribent, och fil.lic. i litteraturhistoria har hon under namnet Agneta Pleijel verkat som författare, med en rad prisbelönta romaner, diktsamlingar och dramatiska uppsättningar bakom sig. Hon har synts som kulturdebattör och bland annat varit ordförande för Svenska PEN. Åren 1988 –2015 var hon ledamot av Samfundet De Nio.
Och när hon gästar Kontext – litterär scen i Luleå är det långt ifrån första gången, fyllda 82 år det ett samtal som flödar från hennes självbiografiska trilogi, via "Lord Nevermore" till hennes senaste roman "Dubbelporträtt" som handlar om deckarförfattaren Agatha Christie och den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka som tillsammans vid sex sittningar fullbordade ett självporträtt av den brittiska deckardrottningen medan de avslöjar vilka rädslor och begär som formar ett skapande liv.
– Jag uppfattar mig som en tolkare. Det lockade mig att porträttera människor i min egen ålder som var så olika varandra, säger hon med hänvisning till sin senaste roman.
Men hela samtalet inleds med hennes tidigare verk där kriget i Ukraina har bäring – redan 1977 skrev hon dramat "Kollontaj", som handlade om den sovjetiska ambassadören Aleksandra Kollontaj.
– Det handlade om att jag ville förstå grunden i den svenska vänstern. Aleksandra Kollontaj har en plats i den svenska historien och genom att följa hennes gärning i spåren lärde jag mig om den ryska historien från 1917 och framåt, säger hon.
Historiska skeenden har nämligen varit betydelsebärande i hennes författarskap, från hennes egen släkthistoria där hon bland annat skrivit en roman om Lars Hjortsberg, ung skådespelare i Gustav III hov, som huvudkaraktär samt romanen "Bror och syster" om Albert och Isak Berg – två syskon som står varandra mycket nära men lever under helt olika villkor. Albert är dövstum och Helena har en stor sångbegåvning men hindras av sin far att stå på scen.
– Ja, samspelet mellan dåtid och nutid är viktigt i mitt författarskap, säger Agneta Pleijel.
Hon betonar att hon inte kan låta bli att intressera sig för sina medmänniskor och därmed vara hänvisad till att tolka dem. Det är grunden i hennes skrivande.
– Livet är spännande. Skrivandet tolkar människosynen, men ju äldre jag blir dess svårare att tolka mitt eget liv. Därför dröjer den tredje romanen i min självbiografi. Kanske blir den klar, men jag har ansträngt mig i många år. Det jag minns? Ja, det är människors snällhet, en underskattad egenskap i samtiden. Jag menar, varför har människor så svårt att vara goda mot fler än sina barn, säger Agneta Pleijel.