Lyrik
Rolf Aggestam
Mitt i det veka livet
Wahlström & Widstrand
Så hittade jag en notis om att Aggestam avled den 27 december 2020. Men dikterna är friska, spänstiga och finurliga. De lever obekymrat vidare.
Han skildrar gärna vardagliga händelser på ett enkelt språk men lyckas samtidigt nå det vidunderliga i vardagen. ”Allt förundrar mig,” skriver han. Dikterna kretsar kring det fantastiska i verkligheten och det fantastiska i språkets mångtydighet. Och så tillåter han sig att ha roligt och vara på gott humör.
Många dikter är långa och böljande, kanske har han härvidlag Walt Whitman som förebild. Aggestam har översatt den amerikanske poeten. En av de nya långdikterna har titeln ”Man kan ju undra hur det hela egentligen hänger ihop”. Dikten beskriver på åtta sidor hur ett avlägset minne plötsligt dyker upp i medvetandet och skapar en dubbelexponering.
Diktens jag står i badrummet i Stockholm och rakar sig men i samma ögonblick balanserar han på en stålbalk i Helsingborgs hamn och utför ett livsfarligt jobb.
Man får svindel, visst
får man, balansera på en H-balk
femton meter över marken
för att dirigera gastuber
från kranen, medan jag rakar mitt
gamla ansikte med fötterna på det röda klinkergolvet.
I en dikt filosoferar han över hur världen kunde upplevas, innan människan hade ett språk. Man kunde kanske dansa det man inte kunde beskriva eller man kunde gnola, ”för rösten finns ju även utan ord”. Samma tema behandlas utförligare i den långa dikten ”Forensik”.
Hur var livet för de människor vars ben ligger i muséernas montrar? Fanns evigt liv för dem? frågar poeten, ”kanske tänkte de sig själen som noter, /att återuppstå i ett solo av Monk eller Dizzy Gillespie…” Referensen till dessa jazzmusiker gläder en gammal bebopdiggare.
Dikten ”Almanacka. En meanderslinga” är ett innehållsrikt och roligt verskåseri och handlar förmodligen om poetens gamla kompisar, som har kul på sina möten på olika Stockholmsfik. Och litteraturvetare får sig en känga i förbifarten:
Själv slutade jag läsa litteraturhistoria, det hette
på 60-talet, när en samling studenter diskuterade
om ankan i Bellmans epistel nummer 53 hade funnits i
verkligheten eller inte, där gick gränsen.
En poesiälskare har gått ur tiden. Aggestam blev 79 år gammal. Han var redaktör för Lyrikvännen på 1970-talet Tillsammans med Per Helge och Sandro Key-Åberg tog han initiativet till Lyrik- och visveckan vid Hallstaberget i Sollefteå. ”Mitt i det veka livet” blev hans tionde diktsamling.