RAPPORT FRÅN NORRBOTTNISK GLESBYGD

8 november 2013 13:03

Norrbottniska liv ensligt belägna

Text: Anne-Christine Liinanki

Foto: Gunnar Svedenbäck

Acquilonis förlag

Ny bok

Norrbottniska liv ensligt belägna är en vacker titel på en likaledes vacker bok. Det är Anne-Christine Liinanki som tillsammans med fotografen Gunnar Svedenbäck besökt några byar i Kalixtrakten och genom dem speglar det liv som trots allt levs på svensk glesbygd.

Det behöver påminnas om detta, att landsbygden inte bara dör, den lever också. Kanske, tänker man under läsningen, så som den alltid gjort. Med tusenkonstnärens blick för vilka utkomster som är möjliga och med filosofens insikt att det materiella trots allt är underordnat. Vilket låter sig sägas, men när samhällsservicen reducerats till obetydligheter kräver vardagen dessutom järnvilja och uthållighet för att fungera.

Möter vi alltså Sidalens Naturbruk i Storsien där det beryktade lägret för kommunister och andra oppositionella låg under andra världskriget. Uppfödning av Nordsvenska hästar och utbildning av kuskar och så växtodling och annat smått och gott. Man samarbetar byarna emellan också, med sådant som midsommarbröllop i Korpikå, det gäller att se försörjning i allt.

Eller så renägare i Kalix sameby, kalvmärkning och renskiljning och ett liv som är anpassat till renens årsrytm. I detta ligger hårt arbete, stor kunskap och försörjning. Detsamma som man gör i Taipale by, fast där föder man upp skotsk Aberdeen Angus, köttdjur på en gammal familjegård.

Den glesbygd som idag utvecklas i Sverige kräver förmodligen mer initiativ, större kunskap och i viss mån mera mod för att överleva i än den genomsnittliga storstaden. Skillnaden finns dessutom i den samhälleliga servicen som inte längre dikteras av ideal om att ”hela Sverige ska leva” utan mer av en slags marknadsdespoti där de mest lönsamma ska leva, övriga inte.

Norrbottniska liv ensligt belägna är en medveten motbild till både eländesskildringarna (country noir) och storstadsromantiken. Bildmaterialet imponerar med en ganska uttalad estetik och texten håller sig inom reportagets ganska neutrala idiom. Kanske kunde man önska att de politiska krafter som en gång utgjorde landsbygdens representation för en stund skulle återvända till skildringar som den här. I en paus undan hallelujaliberalismen.

Det skulle hela samhället tjäna på, jo, storstäderna också.

Jan-Olov Nyström

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!