Tiden var ur led, mer än vanligt, men ändå precis som vanligt. Med evigheten i ständigt perspektiv visste han det, orätt och orättvisa, mörker, skam, övergrepp och ingen som längre betänkte Freuds ord om sublimering eller ens vanligt folkvett. Onda frukter under hela hösten, men rik skörd, varför var den kloke ond, varför var allt en trasa?
En ny kanon behövs, tänkte han, varken dum eller dansk eller ens särskilt svensk, utan bara bra och vis, utan baktankar. Klokordens kanon från de kloke, samtidigt en omvänd kanon, som om allting vore tvärtom. Och tomten slet sitt skägg, blickade mot Goethes stjärnor, suckade och kvad:
1. ”Vårt sätt att prata om kön gör det lätt att glömma bort att Mars och Venus ingår i samma solsystem, bara skiljs åt av en enda planet och lyder under samma sol.”
Det hade ni inte förväntat er av henne, trots sitt efternamn brukar hon mest benämnas arg feminist. Amerikansk, men alls inte dålig.
2. ”Du tillåter dig inte att bli lycklig.
Du sitter fast i liksom infantila förhoppningar om att mamma snart ska komma med en kopp spenvarm mjölkchoklad och ordna upp allting åt dej, säger dom.
Sluta upp med dina klagovisor och stäm upp en kampsång!”
Kampsång, nej inte från henne, inte i höst. Högt begåvad diktare, egen scen och egen röst. Tystlåten denna höst. Lojaliteter är farliga saker, särskilt bland äldre, bildade herrar.
3. ”Se! så går det, när man givit
sig en gång i mannavåld:
den som förr har dyrkad blivit
är då under träldom såld.
Tänk! hur snart det kan sig byta:
den nyss, såsom fången, bad,
kan nu lik ett lejon ryta,
sen han nått sin önskans grad.”
Några kallar henne Sveriges första feminist, hon kunde åtminstone leva på pennan där i det snillrika århundradet. Och allt är sig likt bland de rytande friarna, i varje forum.
4. ”Intet förtäljer historien om mannen,
utöver ett visst mått av
oduglighet.
Txxx kom aldrig på honom med
att göra någonting,
snart tog han sitt liv med gas
och Txxx sade: – Nu vill jag inte gifta mig mer.”
Ett skratt från grannen i söder som frälst sig från så mycket, men inte från klarsynen och det poetiska uttrycket.
5. ”Män säger att Gud straffar kvinnor för att de klagar. Nej, men män blir arga över elände. De är irriterade på kvinnorna för att de inte är lyckliga. De tar detta som en personlig förolämpning. Endast inför Gud får kvinnor klaga, utan att förolämpa honom!”
Hon var både kallad och utvald, vad många inte känner till är hennes begåvning för statistik. Vad många heller inte förstår är hennes feminism, dold som den var under ett lager religion.
6. ”Du skall överge din gamla väg,
din väg är smutsig:
där gå män med lystna blickar
och ordet: lycka! hör du från alla läppar
och längre fram på vägen ligger en kvinnas kropp
och gamarna slita den sönder.”
Jag minns henne där ute på näset, bland alla vita villor, hur hon höll upp sin katt, log mot kameran och tittade bortåt modernismen till. En flamma var hon, men var hon ett neutrum? Är det vad dikten säger?
7. ”Men, mina ungdomsvänner,
Hur tiden ändrat sig!
Jag er ej mera känner,
I kännen icke mig.
De blifvit män i staten,
De forna pojkarne,
Och kifvas nu om maten
Och slåss om titlarne.”
Hur kunde hon förutse karriären för gossarna i Kris? De som skulle bli ämbetsmän för snille och smak? Horace och storpojkarna. För att hon är en klassiker förstås, och rolig, om hon så skrev om släktporträtt. Från akademiens ljuva födslotid och då naturligtvis aldrig inval eftersom hon var både kvinna och stor. Sörj inte ungdomsvänner, säger hon, undvik senil genikult.
8. ”Han ville äga linjerna
i hennes handflata
men ingenting
av handens hud.
Han ville
äga hennes ögonbrynsbåge
men inte ett enda
av ögonbrynets hårstrån
....
Hon tröttnade på längtan
efter beröring
starkast
då hon vidrörde honom.”
En nordlig skaldinna, så hade man sagt förr. Målarinna dessutom, hade man också sagt. Inte nu, men det är sant bägge. Borde upp i rampljuset, kunde trösta de flesta hjärtan med sin märkliga surrealism.
9. ”mörkret låter viskningarna komma
min tunga begrovs under stenen
men huvudet fick ingen ro”
Det är skillnad mellan livstidslön och livstidslögn, suckade Tomten. En del dikter framkallas mycket långsamt, och visar sig inte vara det förväntade. Heligt, svalt och ouppnåeligt, en sekulär psalmdiktare, ligger väl i släkten. Gäller de tre raderna för hela det vittra sällskapet? Är de ett epitafium?
10. ”Världen är allt som är fallet.”
Höstens slutsats, årets summa. Vakan var slut, liksom tomtens citat. En efter en slocknade stjärnorna när gryningen började synas som en röd strimma i öster. Men vem tände de uttalade orden en gång?