Det är under programpunkten "Poesi i gränslandet" som arrangören Norrscen anordnar spoken word-poetry i Raimos Bar, nära hotellet i Storforsen, på fredagskvällen klockan 20. Förutom David Väyrynen ska även Juhán Niila Stålka, Linnéa Kero och Linnea Huhta läsa sin poesi.
Norrscen är samlingsnamnet för föreningen Ordanvinds poesiarrangemang och fredagskvällen är en del i kulturfestivalen Skájdde som pågår fram till söndag i Storforsen.
– Jag ska läsa en del av en förhoppningsvis blivande väckelseföreställning som jag har skrivit på ett tag, berättar David Väyrynen när vi möts en trappa upp i Stadsbiblioteket i Luleå.
En "väckelseföreställning" enligt hans definition är en poesi- och musikföreställning som använder kraften hos den religiösa väckelsen.
– I det här fallet för att sprida ett decentralistiskt politiskt budskap.
Tanken är att det också ska bli en bok framöver.
Texten bygger på laestadianernas sätt att predika och i arbetet med den har han sökt rätt på ett stort antal laestadianpredikningar på Youtube som han har transkriberat, studerat och sedan översatt.
– De är ju religiösa av förståeliga skäl, men i min översatta, transformerade version av predikningen är Gud inte närvarande, däremot finns kraften kvar.
Han har själv inte någon religiös bakgrund men har kommit att intressera sig för laestadianismen sedan ett antal år tillbaka och försöker behandla den med respekt – även när han använder sig av predikoformen.
I Storforsen ska han framföra ett utdrag på 15 minuter av det planerade verket och i det här sammanhanget helt utan musik.
Han ser det som en fortsättning på föreställningen han gjorde i samband med utgivningen av sin bok "Marken" för sex år sedan på Kulturens hus i Luleå. Även då gick han in i rollen som predikant.
Det politiska budskapet i hans predikan har också en koppling till boken "Marken", vars dikt "Vår ropande röst (i obygden)" handlar om 13 släkten som bryter med tillväxtsamhället och bestämmer sig för att flytta ut i skogen för att leva så enkelt som möjligt.
– Det är ju i någon sorts primitivistisk idétradition jag skriver – ett decentraliserat tänk kring maktfördelning och att man hjälps åt.
Ändå vill han inte hävda att det är precis det som hans predikan säger som han tycker att människor borde göra.
– Men som vanligt finns det i litteraturen, i konstnärernas sätt att tänka, alltid spår av sådant som är klokt att ta till sig.
Efter framträdandet i Storforsen i Älvsbyn på fredagen ska han dagen därpå bege sig till Björkelundsgården i Boden klockan 13 och hålla ett anförande på Eyvind Johnsondagen med titeln "Eyvind, David och tidskriften Provins". Där ska även Axel Wallström, vinnare av lilla Eyvind Johnsonpriset, läsa ur sin roman "Brev till självet" och författaren Peo Rask ska ha en uppläsning.
När David Väyrynen fick frågan av Eyvind Johnsonsällskapets ordförande tvekade han först, för han hade bara läst en enda bok av Eyvind Johnson, närmare bestämt "Strändernas svall", och det var mycket längesedan. Men ordföranden Börje Ulander stod på sig och han lät sig snart övertalas.
Han kom att tänka på att han under sin tid som ansvarig utgivare för litteraturtidskriften Provins hade läst essäer om Eyvind Johnson som han nu sökte fram igen ur gamla nummer av tidskriften som han har hemma hos mamma i Hakkas sedan han fick hela samlingen i gåva när biblioteket utrymdes från Malmberget. Han bestämde sig för att utgå från dem.
Det han kommer att beröra handlar mycket om författarens roll idag jämfört med hur det var under Eyvind Johnsons tid.
– Jag uppfattar det som att författarkåren var mycket mer på tårna på hans tid. De tordes sticka ut hakan och uttala sig i samhällsangelägenheter på ett helt annat sätt, medan vi som kallar oss författare idag inte i lika stor utsträckning törs eller kan kalla oss för intellektuella och definitivt inte i lika stor utsträckning törs uttala oss om samhället som man gjorde då.
Det finns undantag, men med tanke på de utmaningar som planeten brottas med idag tycker han att de är alldeles för få.
En annat ämne han kommer att prata om är skillnaden mellan dåtidens reseskildringar och nutida resereportage.
– Medan det på Eyvind Johnsons tid fanns ett inneboende patos om att lära sig och lära ut någonting är det i dagens resereportage alldeles för ofta andra syften som står i fokus – att sälja paketresor och bidra till konsumtionen.
I övrigt i sommar har han turnerat med Malmfältens rockklubb i en föreställning som heter "Det skjuts för lite".
Till hösten väntar, förutom spridda kulturrelaterade uppdrag, tolv månaders föräldraledighet med den snart ettåriga dottern. Sedan i januari är han inte längre Gällivarebo, utan skriven i Luleå dit kärleken fört honom.
– Jag hade aldrig tänkt att jag skulle flytta till Luleå, men det känns jättebra, säger han.