I sin debutdikt "Jag är född utan språk" uttryckte Bengt Pohjanen känslan av inte ha ett erkänt modersmål. Den nya diktsamlingen är ett språkligt experiment som han hoppas får efterföljare.
– "Jag är född utan språk" blev något av en signatur för många minoriteter. Tänk att pojken som inte hade något språk talar 30 olika genom den här boken, säger Bengt Pohjanen när vi möts i den ortodoxa kyrkan utanför Överkalix.
Här, bland ikoner och boktravar arbetar han bäst – "i moderna lägenheter ryms inga bibliotek" förklarar han. De flyende dikterna skrevs med en kort blyertspenna och själva formen på bokstäverna gav honom intrycket av att vara på väg någonstans.
– Jag tänkte hur ska jag stabilisera de här dikterna så de inte ramlar? Jag räddade dem genom att ställa dem på en svensk grund, en varje kväll. Det blev 365 haiku översatta till svenska under ett år, förklarar Bengt Pohjanen.
Sedan hittade dikterna ut i världen. I Helsingfors tonsattes den och översattes till finska. Sedan hittade de vägen tillbaka till Bengt Pohjanen på ukrainska och tjeckiska.
– Då slog det mig att varför inte – de som tycker om de här små dikterna kanske kan översätta dem till olika språk. Jag skickade tolv dikter till minoritetsspråken, en del tog jag kontakt med, andra var bara slumpen.
Det kom andra intressenter förutom de svenska minoritetsspråken, ryska, ukrainska, tigrijska. Översättningens mekanismer fascinerar Bengt Pohjanen som översätter Haparandabladets personporträtt till meänkieli.
– Ett ord som fjolårskalv nu när det är älgjakt. På jaktspråk heter det fjoling men fj-ljudet finns inte i meänkieli. Men f-i-olinki det går. Det är ett vackert ord.
I förordet till diktsamlingen citerar Bengt Pohjanen den grekiska författaren och nobelpristagaren Odysseas Elytis: "Vi känner och ni känner oss genom de 20 eller 30 procent som återstår av en författares verk sedan det blivit översatt". Vad finns egentligen kvar av en författare i ett översatt verk?
– Fast nu tror jag ju inte att 80 procent går förlorat. Man kan förstå det till 120 procent om översättningen är bra, säger Bengt Pohjanen.
Kan man få ut något av att höra en dikt på ett språk man inte förstår?
– Ja, jag tror det, mycket av den modernistiska diktningen är obegriplig. Har jag då en haiku som ändå är begriplig, som läses på grekiska eller ukrainska kanske den är begriplig jämfört med en modernistisk svensk dikt. Förståelsen kan ligga i klangen, rösten eller försöket att framföra det.