Varför svarar du inte, Gary?

Men det kändes inte så kul. Dina fans hade nog uppskattat åtminstone tre-fyra meningar från dig om hur mycket du gillar att vara i Piteå. Jag har all förståelse för artister som inte gör intervjuer. Ja, jag rentav respekterar dem. Jag läser sällan intervjuer med personer jag beundrar. Undviker det i möjligaste mån. Jag vill ha mina idoler på sina piedestaler. I intervjusammanhang inser man att alla är vi människor. Och ganska tråkiga sådana dessutom. Men: jag har ingen förståelse för dem som vägrar intervjuer för att de helt enkelt.... inte har lust eller ids. De flesta showbizproffs ställer åtminstone upp på en pratstund, oavsett jetlag eller om de sitter mitt i maten. De vet hur mycket det uppskattas. Varför kommer du, Gary, överhuvudtaget till Piteå? För att dra in några kulor på en spelning vid havet för fans som bäst minns dig från 1970-talet när du spelade i band som Thin Lizzy och Skid Row? Nu har jag dessutom bränt den minsta chans att någonsin få intervjua dig, Gary. Kanske skulle det ha gått att få ett hej och ett "nice to be here" i alla fall, i förbifarten, efter soundcheck. Men så har du ju också rykte om dig att vara världens suraste rockfejja. Kommer du ens ha något mellansnack? Jag pratade häromdagen med en medelålders man som tillsammans med sin fru skulle åka båt från Luleå till Piteå bara för att få se dig. Gör det för dem, Gary. Säg något. Var lite schysst. Med förhoppning att du hör av dig.

Varför svarar du inte, Gary?

Förbisedd. Jag försökte få en pratstund med dig, Gary. Men du var trött efter att ha åkt bil från Sundsvall, eller var det Skellefteå? Du ville koncentrera dig på spelningen, inte på frågor från en lokalreporter.