Det är den första missen. Hon har dessutom bestämt sig för att basera spelningarna enbart på personlighet. Och ja, jag tycker om Lalehs knasiga och uttrycksfulla stil - men när musiken inte får samma plats som hon själv blir man rastlös. Jag fick känslan av att spelningen aldrig skulle komma igång eftersom Laleh inte ville leka klart. Så ja, det är miss nummer två.
En bit in i spelningen tappade hon publikkontakten helt och hållet, tittade uppåt med en drömsk blick, kanske till och med glömde bort var någonstans hon befann sig (miss nummer tre). Sedan svängde hennes humör mot slutet då hon blev extremt energisk och ville göra hoppövningar tillsammans med publiken. En lyckad Laleh-spelning hänger alltså helt och hållet på hur benägen hon är just den kvällen att ganska strikt hålla sig till det bästa materialet hon har. Missförstå mig inte, jag vill gärna ha fram lite av hennes flummiga utspel, men inte för mycket.
Det här var en mycket, mycket svagare spelning jämfört med Kulturens hus den 18 februari. Synd, för jag hoppades att hon skulle charma mig med både sin musik och sin personlighet. Nu fick jag bara en överdos av det sistnämnda.
Bästa låt: Bjurö klubb