En spelning med Jakob Hellman är aldrig någon särskilt förutsägbar historia. Man får vara beredd på det oväntade, det lätt kufiska och till och med det rejält udda. Man får alltsammans, men också en dryg timme som musikaliskt sett känns helt OK och som motiverar den mytbildning som omfattar den här numera i yngre medelåldern befinnande sig mannen.<BR>Den här gången dök Jakob Hellman också upp ganska oväntat; på torsdagseftermiddagen som gäst på det kafé i centrala Piteå som heter Krokodil och som drivs av Ronny Eriksson med hustru.<BR>Det går in cirka 100 personer där. Och det var överfullt redan en halvtimme innan spelningen skulle börja.<BR>Det stod dock kvar ganska många utanför lokalen också, i hopp om att en möjlighet att få en plats inne kanske skulle yppa sig.<BR> ? Hej allihopa. Det ska bli nån sorts underhållning här. Jag ska sjunga och spela och berätta. Men först ska jag ta en kopp kaffe, inledde Jakob Hellman obesvärat.<BR>Han mixtrade med mikrofonstativet, började på en låt, men fortsatte inte så länge med den.<BR>I stället satsade han på Vila vid denna källa, av Bellman. Och då gick det bättre.<BR> ? Jävla konstig början det här blev, muttrade Hellman och bröt fram de gitarrsolon som hör till Vintern dör.<BR>Uppenbarligen gillar han Evert Taube också, för han gick rakt in i Det går en dans på Sunnanö, där hans röst nästan sprack på ett ställe, och lät den följas av Oxdragarsången.<BR>Och om Taubes Tamburito i Panama valde han beskrivningen:<BR> ? En låt av en gubbe. Om en flicka.<BR>Någon önskade att han skulle sjunga Tårarna och Hellman sa att ?javisst, varför inte?? och släppte fram en alldeles underbar version av den.<BR>Paul Simons One Trick Pony var ett totalt oväntat låtval (?jag kom bara på den?) och när han sjöng Jag är en drömmare hoppade han över en vers, med motiveringen ?jag gillar inte den här texten så mycket?.<BR>När han sedan avslutade det ordinarie setet så gjorde han det med orden:<BR> ? Det här är en låt till alla tjejer. Utom de söta.<BR>Och så sjöng han Hon har ett sätt, som är en av hans två hitlåtar.<BR>Vid textraden ?ha sönder hennes hand? avbröt han sig och undrade nästan förtvivlat:<BR> ? Ha sönder hennes hand ? vad är det för jävla sorts textrad?<BR>Sedan sa han ?tack för i dag?, till de stormande applåderna, och tog sin gitarr och lämnade den lilla scenen.<BR>Men han kom tillbaka. Tog fram ytterligare en Bellman och försökte ännu en gång genomföra den sång som han inte hade lyckats med i inledningen. Han klarade inte av den nu heller och valde i stället ?en gammal hitlåt?.<BR>Det blev Vara vänner. Som han gjorde fint och lydigt, men som han inte heller kunde låta bli att skämta lite med.<BR> ? Rätt tjatigt va? Hur mycket har ni betalat i inträde egentligen?<BR>Jakob Hellman ska man aldrig ta för given. Han gör vad han vill när han väl står på en scen.<BR>Men det var ändå en mestadels lyckad spelning som han genomförde på Krokodil på torsdagseftermiddagen.<BR>Man får vara tacksam så länge han alls känner för att spela och sjunga. Kanske det till och med kan bli en ny platta så småningom?<BR>
