Kärleksstrejk i Karlberg
Karlbergsteatern i Öjebyn spelar antik fars i modernt lustspel. Egentligen en omöjlighet, men det går visst.
Kvällen kan väl inte direkt kallas varm, men kanske myggrik. Inte för att någon verkar bry sig där framför den enorma kulissen som föreställer Villa Hede i Öjebyn.
Huset som en gång byggdes av patron Hedqvist, industriman, men framförallt en nyodlare av rang, som nu i ett nytt sekel blir spelplats för ett antikt drama, låt vara lite moderniserad och med stark anknytning till bygden.
För tolfte året i rad spelar Karlbergsteatern i Öjebyn sommarteater. På scenen står 20 skådespelare, de flesta amatörer. Dessutom ett proffs - Thomas Krantz, som också är regissör. Och en dragspelare - Bruno Renlund.
Varje teater kostar 300.000
Ordförande i Föreningen Karlberg, Per-Arne Nyman, ligger på knä och spikar plank. Femtio kvadratmeter impregnerat virke. Förra året fick han höra att det var svårt att dra rullstolarna fram till publikgradängen. Självklart måste det åtgärdas.
Det är han som säger det där med att det är "o" på alla sätt. Ändå tycks det gå. År efter år.
300.000 kronor kostar varje sommarteater. Piteå kommun bidrar med en sjättedel, resten får man ta in på annat håll, inte minst genom att sälja biljetter. Men om det vore ekonomin som styrde föreningslivet och viljorna här i världen skulle det inte hända särskilt mycket.
Pluggat texter på kammaren
Skådespelarna på scenen har arbetat alla dagar utom två sedan mitten av maj. Ett gäng snickare under ledning av Per-Arne Nyman har byggt scenografin. Hemma i Malmö har Thomas Krantz suttit och bearbetat Aristofanes antika drama Lysistrate från 411 f.Kr. Förutom arbetet direkt på scenen har skådespelarna pluggat texter hemma på kammaren.
Dessutom har föreningen i veckan invigt en självinstruerande naturruta på Karlberg.
Egentligen är det också just där historien börjar för Karlbergsspelen. Platsen odlades upp av patron Hedqvist med god hjälp av bygdens folk. Och allting tog fart med en intervju.
- Jag jobbade som lärare och hade två elever som gick och gjorde en bandad intervju med Gustav Bergstedt, som hade arbetat som jordbruksinstruktör på försöksgården i Öjebyn. Bergstedt var över 90 år gammal och en god berättare. Dagen efter intervjun dog han och det blev så påtagligt att han hade berättat sin historia i allra sista timmen, säger Per-Arne Nyman.
Per-Arne Nyman började intressera sig för Karlbergs kulturhistoria. Där hade patron låtit odla mark på gammal sjöbotten, byggt en damm och en tre kilometer lång stenmur. Det blev så småningom en bok och dessutom många studiecirklar.
- Så började någon prata om teater, ett spel där vi berättade historien om patron Hedqvist och livet kring honom.
Publiken ville ha något nytt
Karlbergsspelet fick titeln Riddaren från Öjebyn och skrevs av Lasse Eriksson och Åke Lundgren. Två somrar med samma pjäs, sedan svek publiken.
- Det är ju så, folk vill ha något nytt. Så då började vi göra teater kring livet i bygden under olika decennier.
Förra året gjordes en variant av Söderkåkar som i Karlbergsteaterns tappning utspelades på Norrmalmia i Piteå.
I år berättar man om 40-talet genom att låna från Aristofanes. Det är beredskapstider och Villa Hede ska bebos av bygdens inkallade mannar. Men kvinnorna vill annat, de ockuperar Villa Hede och sätter igång en kärleksstrejk. Det har också blivit pjäsens titel, med underrubriken Knip ihop Elvira.
- Det är ju en fars och vi vill inte kalla det folklustspel, säger regissören och dramats kapten, Thomas Krantz.
- Aristofanes text är så pass fräck i sig att jag har fått tona ner den emellanåt. Pjäsen är helt unik, särskilt genom sina starka och stora kvinnoroller.
Första akten följer i stort sett ursprunget. Kvinnoupprorets ledare Lysistrate heter här Elvira och spelas av Siw Öhman, känd inte minst från revyscenen.
Första skrattet är belöningen
- Ja, varför gör man det, egentligen fattar jag det inte, säger Siw Öhman, som i dag inte hunnit med någon middag.
- I flera veckor far man direkt från jobbet och hit, kämpar med att lära sig texter, sliter ganska mycket, men har samtidigt väldigt roligt. Många gånger genom åren har jag tänkt att nu räcker det, inte en sommar till. Men så börjar det suga igen.
Belöningen är när publiken kommer. Det första skrattet.
- Thomas brukar säga att jag är revyskadad, att jag alltid ska lägga till något. Han är en krävande regissör, tar oss på allvar, vet hur han vill ha det. Det är som om han ser en aktör i varje människa och nu känner han ju oss så väl så han vet också vad var och en av oss kan åstadkomma.
Ut i naturen
Andra akten har Thomas Krantz gjort något helt eget av. I originalet drog ju männen ut i kriget. I Sverige var utvecklingen inte lika dramatisk.
Talkörerna ekar över träscenen, där Athens kvinnor har blivit pitedamer med omisskännlig accent.
Per-Arne Nyman gör ett avbrott i sitt spikande för att inte störa arbetet på scenen. Vi tar en tur till dammen, imponeras av bygget och den flera meter höga stenmuren.
På vägen passerar vi bilder och kartor av fågellivet och växtligheten på Karlberg. På stora foton kan man se artrikedomen i området och läsa enkla informativa texter.
- Vi vill bjuda ut naturen till människor, tanken är att man ska leva i och med den. Här på Karlberg hänger allt det där ihop, det sociala livet kring teatern och naturen.
Så jobbar vi med nyheter