Fulländat samspel i mästarkonsert

Pite älvdal ljuder i veckan av den vackraste musik. Festspelens intention är musik av yppersta klass med "mästare som undervisar de främsta eleverna på de främsta skolorna och själva står på de största scenerna". Vem kan kallas mästare, i en tid då det så lätt går inflation i ord? Mästare var en titel för hantverkare inom skråväsendet som efter avlagt mästarprov självständigt fick utöva yrket och också ta lärlingar. En mästare skall höra till de främsta i sitt gebit, vara mästerlig på sitt instrument eller verktyg och därtill också skicklig lärare. Anna Larsson och Matti Hirvonen kan med dessa mått utan tvekan bära mästartitlar. Anna Larsson, utbildad bland annat vid Operahögskolan i Stockholm betecknas som en av världens ledande altsångerskor. Matti Hirvonen är professor vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Royal College of Musik i London och en auktoritet inom kammarmusik och romansackompanjemang. Båda håller regelbundet mästarkurser. När dessa ställer sig på Acusticums scen förväntas det mästerliga. Musiken som bjuds är från romantiken, en tid av reaktion mot upplysningstidens materialistiska och mekaniska världsbild. I motsats till upplysningstiden, där förnuftet betonades, hävdade romantikerna att känslan är kärnan i tillvaron. Och visst är det musik med känsla som framförs. Sånger av de nordiska nationalromantikerna med starkt emotionellt innehåll förmedlas med känslighet och intensitet. Med sina respektive röster, pianot och sången, berättar mästarna för oss om livet. Bland flera andra pärlor kan nämnas Griegs Et Håb, Rangströms Vingar i natten och Sibelius´ Säv, säv susa. Samspelet är fulländat. De kan varandras andning och gör varandra sällskap genom musiken. Anna Larsson har en imponerande och omfångsrik röst. I synnerhet i djupa tonlägena är den mycket klangfull och fängslande. De inledande Grieg-sångerna ligger snarast i mezzosopranläge och åtminstone denna kväll räcker inte luftflödet till för de högsta tonerna. Men det förminskar inte på något sätt sånginsatsen. Matti Hirvonen spelar också solostycken av Mendelssohn och Ravel. Han smeker flygelns tangenter så att man vill både dansa och gråta. Mästare finns inte till för sig själva, de finns för sina lärlingar och för oss andra. Genom mästarna förs arvet och kunskaperna vidare genom tiderna så att konsten inte glöms bort. Förväntningarna på det mästerliga kom sannerligen inte på skam denna konsert.

Fulländat samspel i mästarkonsert

Festspel i Pite Älvdal Mästarkonsert: Anna Larsson, alt, och Matti Hirvonen, piano Studio Acusticum