Det underlättar att ha något gemensamt. I BWO är samtliga medlemmar prylbögar. Den senaste grejen som gör gänget upphetsat är netbooks, alltså små bärbara datorer. Det är sådana fetischer som de gärna diskuterar när de är ute på turné. Men efter
gigen går de åt var sitt håll. - Vi följer vissa regler eftersom BWO turnerar så mycket. Vi ska inte sitta och hänga i flera timmar efter gigen och snacka skit. För då har man inget att prata om i turnébussen dagen efter. Då blir du galen till slut, säger han. Elitskvallrare
Men vi alla vet ju att Alexander Bard är en mästare på skvaller. Skulle skvallret verkligen kunna ta slut? Tveksamt. Han har fortfarande ingen förståelse för den hätska debatten i februari 2006 kring den så kallade Elitlistan. Det var då DN:s Mustafa Can uppmärksammade några grova inlägg i mejllistan (där kändisar och pressfolk ofta ingår) och helvetet bröt loss. Bland annat fick en vikarie på DN Kultur sparken. - Hela diskussionen känns patetisk nu när man tänker tillbaka på den, säger Bard. Han förklarar att listan finns kvar och har samma namn som tidigare. Namnet i sig gav hävarm åt historien som inledde stormen. Robert Aschberg beskrev listan som en "runkfest för Mensa-wannabees i konstiga kläder". Andra sa värre saker. Mejllistor är ganska gammalmodiga i Facebook-tider. Du har inga funderingar på att flytta över listan till något nätcommunity? - Nej, det kommer inte att hända kan jag säga. Vi kommer inte att släppa in folk hur som helst. Begreppet sluten grupp är hela poängen med Elit. Listan är så grym för att 30 procent slängs ut varje år och det är hela idén också. Ser du något intellektuellt värde i Facebook? - Jag vill knappt säga att jag är med där. Då får jag en massa adds som jag måste plocka bort. Jag har en sekreterare som får plocka bort dem. Jag fattar inte varför folk som inte känner mig försöker lägga in mig i deras Facebook. Poängen med Facebook är att man ska ha sina vänner samlade där (Bard hävdar att han känner samtliga 1.600 som finns i hans profil). De som addar dig kanske vill vara med i Elit?
- Jag vet inte. Det är nog bara folk som har för lite att göra som håller på med sådant.
Facebook är en demokratifråga
Han säger att han gärna skulle vilja göra sig själv mer tillgänglig på Facebook för allmänheten. - Men då krävs det att folk har större respekt för en och använder sitt omdöme. Jag ser det som en demokratifråga att kunna vistas på Facebook trots att jag är känd, säger han. Bard hävdar att han lägger ner väldigt lite tid på sajten. Men nätet i sig är ett viktigt verktyg för BWO, och en del av hemligheten bakom succén i Japan. Skivbolaget har gjort en del smarta drag när BWO lanserats i Japan. På den japanska BWO-sajten har man kunnat hitta en workout-video (med en instruktör som är känd i Japan som gör övningar till BWO:s musik), en BWO-diet, med mera. Nu hoppas Bard att Japaneffekten sprider sig till andra asiatiska länder. - Slår du igenom i Japan sprider det sig till grannländerna, säger han. Faktum är att detta är förs-ta gången ett projekt där Bard är en av frontfigurerna får ett större genombrott i det asiatiska landet. - Jag var delägare i Stockholm Records på 1990-talet och då hade vi ett flertal succéer där. Inte minst med The Cardigans, säger han. Förutom BWO går det inte särskilt bra för svensk musik där. Det är inte i närheten samma hajp som det var på 1990-talet. - Det var en livsstilsgrej för japaner att lyssna på svensk pop på 1990-talet. Men det där har försvunnit. Så vitt jag vet är BWO det enda svenska bandet som slagit i Japan de senaste åren, säger han.