Den nyskrivna pjäsen av den rysk-svenske dramatikern Alexander Nordström som har premiär i Pajala 3 mars heter "Kollontay – Bombregn över Pajala".
– Allt börjar med bomberna som ryssarna släppte över Pajala i februari 1940. Det skedde av misstag och var nog menade att landa över Rovaniemi, det var mitt under finska vinterkriget, berättar regissören Catarina Gnosspelius.
Alexander Nordströms farfar var bekant med Aleksandra Kollontay. Eftersom det är en kvinna som alltid har fascinerat honom ville han skriva en teaterpjäs om henne. Den bygger mycket på autentiskt material. Han presenterade idén för Tornedalsteatern som tackade ja.
Handlingen i pjäsen utspelar sig de första krigsåren i Sverige och Tornedalen, då Aleksandra Kollontay spelade en nyckelroll för både Sverige och Finland.
– Hon var en fantastisk person, säger Catarina Gnosspelius.
Politikern, författaren och feministen Aleksandra Kollontay föddes 1872 i Ryssland. Hennes far var av ukrainsk adelssläkt och hennes mor var dotter till en finsk, fattig trävaruhandlare som barfota hade gått till Sankt Petersburg och startat en karriär där.
– Hon var ytterst högutbildad, men stod alltid på folkets sida och reste runt i världen och höll föredrag om socialism, kvinnors rättigheter och jämlikhet. Hon hörde till Lenins innersta krets och när tsardömet störtades och Ryssland blev Sovjetunionen utsågs hon till minister i regeringen.
Men sedan blev hon för obekväm.
– Hon var nog lite för stark för de ryska gubbarna, så hon skickades utomlands i exil och blev världens första kvinnliga diplomat.
Under andra världskriget ledde hon fredsförhandlingar mellan Finland och Sovjetunionen, vilket bidrog till att finska vinterkriget fick ett slut, berättar Catarina Gnosspelius.
När sovjetiska bomber av misstag föll över Pajala hamnade ärendet på hennes bord.
– Pjäsen handlar om hur hon hanterar det och kämpar för att Sverige inte ska dras in i kriget.
Catarina Gnosspelius bor mellan Norrköping och Nyköping. Hon har arbetat som regissör i 40 år och är sedan tolv år tillbaka anställd för att skapa teater, musik och opera vid Läckö slott. Genom sitt kontaktnät i Norrbotten har hon ofta efterfrågats för regiuppdrag i länet och det är den sjunde uppsättningen hon gör på Tornedalsteatern.
– Jag blev jätteglad när teaterchefen ringde och frågade om jag ville komma tillbaka för jag stormtrivs här. Jag tycker de är modiga och viktiga, väljer inget standardverk som man vet säljer, utan berättar alltid historier om vad som pågår i vårt liv just nu och sådant som har anknytning till våra rötter.
De tre skådespelarna hon jobbar med är Paula Lauri från Uleåborg, Adam Huuva från Haparanda och Heidi Wennberg, bördig från Luleå. Föreställningen är på svenska och meänkieli och Nikolai Äystö från Gällivare skrivit musiken.
Catarina Gnosspelius har gjort en ganska omfattande bearbetning av manuset och lagt till en ramhandling som gör att den knyter an till nutid.
– Pjäsen blandar allvar och lättsamhet, känsla och tanke, politik och historia. Jag vill inte att den ska upplevas som en historielektion utan jag vill lyfta fram det mänskliga. Det handlar om att kämpa, hitta styrkor och ta sig förbi hinder. Aktualiteten är nästan skrämmande med tanke på invasionen i Ukraina.