– Irma och Rune är ett par som har kamperat ihop länge och som frusit fast i sina roller, säger författaren Regina Veräjä.
Redan 2010 skrev hon pjäsen i samband med en kurs för dramatiker. Nu blir det urpremiär och Regina Veräjäs första helaftonsföreställning.
– Det känns väldigt spännande, säger hon.
Rune snickrar i furu av träd hämtade från den egna skogen. Irma klipper remsor av hans kalsonger och gör deras gemensamma mattor av dem. För henne har tillvaron blivit ett helvete. Ett tyst helvete bland furorna.
– Det finns ett visst mått av våld inblandat. Hur man kan utföra våld genom till exempel tystnaden, att inte säga något kan också vara våld, säger Regina Veräjä.
Rune och Irma utför sina sysslor, deras förhållande är i standby-läge och de har fastnat i sitt invanda mönster. Rune ska fira sin 65-årsdag och då kommer de båda sedan länge utflyttade sönerna hem på besök. En av dem dyker upp utan att ha fått inbjudan och ställer ett ultimatum till familjen. Kring festligheterna utspelar sig pjäsen.
– På grund av den här återträffen kommer saker upp till ytan, säger regissören Catarina Gnosspelius.
Mitt i allt det svarta finns också humor, glädje och ljus. Catarina Gnosspelius har försökt att plocka fram de elementen.
– När jag fick pjäsen i händerna tänkte jag att, wow, det här är starkt. Jag har försökt tillföra ljuset och skrattet. Vi vill inte hamna i några klichéer, i slutet av pjäsen ska det ha hänt något med alla karaktärerna, säger hon.
Barnbarnet Agnes, som spelas av Ellen Nykäinen, är den som kanske främst bryter av det tysta och dämpade, och som observerar det låsta läge som familjen befinner sig i.
I manus var barnbarnet en pojke, men det ändrades till en 13-åriga flicka efter att Ellen Nykäinen imponerat stort.
– Hon är fantastiskt duktig, och otroligt ambitiös, säger Carina Henriksson, Tornedalsteaterns konstnärliga ledare.
Pjäsen framförs både på meänkieli och svenska. På meänkieli är namnet "Honkahelvetti". När Regina Veräjä skrev utgick hon från att det var en tornedalsk familj den handlade om, men hon tror att alla kan känna igen sig i dramat.
– Det här kan vara vilken familj som helst, det är ett relationsdrama, säger hon.