Med inspiration från Monty Python, Frans Kafka, David Lynch och tjugotalets kabaréer har de två barndomsvänner, tonsättaren Marcus Fjellström och skribenten Daniel Pedersen skrivit en kammaropera om hur människan förlorat hoppet om det mänskliga och kräver något att tro på igen. I en sista kraftansträngning offentliggör staten, som ett svar på mänsklighetens otåliga väntan på Kristi återkomst, att de arbetar på en egen konstruktion av en ny Messias.
– Berättelsen är komplex och innehåller många idéer och koncept. I grunden är det en berättelse om alienation, ensamhet och kärlek. Boris är den sista människan i världen som tror på mänsklig kärlek och för att få kvinnan som stulit hans hjärta, Gabriella, gör han eftergiften att göra om sig till en maskin med hjärta för att ge henne den man hon vill ha, säger Marcus Fjellström.
Men allting började för över tio år sedan med en felläsning. Marcus Fjellström läste om operan Boris Christos men uppfattade fel och trodde operan hette Boris Christ.
– Min association gick snabbt till skådespelaren Boris Karloff som spelade Frankenstein i filmen med samma namn från 1931. Så föddes idén, säger han.
I samma veva flyttade barndomsvännerna till Berlin, lockade av en fascination för 1920-talets bohemiska utopi under Weimarrepubliken, och under deras tre första månader skrev de klart berättelsen om Boris Christ. Sedan blev operan liggande tills Piteå Kammaropera hörde av sig för något år sedan och uttryckte intresse.
– Sedan dess har vi arbetat hårt för göra klart den, säger han.
Och trots att han själv är måttligt förtjust i opera har han funnit många intressanta fördelar med operauttrycket.
– Det är tillåtande med alla sina extravaganser och morbida uttryck. Passar bra för det audiovisuella uttryck jag eftersträvar, menar han.
Marcus Fjellström som sedan sju år tillbaka främst arbetar med filmiska och visuella uttryck tillsammans med musik, kan och vill inte, särskilja musiken från den visuella dimensionen som konstnär.
– Jag menar att allt hör ihop. Det konceptuella, visuella, texten och musiken är ett. När jag skrev musiken till Boris Christ fanns exempelvis filmen parallellt som en stämma i musiken.
Och nu när kammaroperan Boris Christ är klar har han fått blodad tand. Säger att han gärna skriver fler operastycken.
– Jag har fastnat för operans möjligheter att arbeta med en större palett. Jag har fått massor av nya idéer, säger Marcus Fjellström.
Fotnot: Boris Christ har premiär på söndag i Acusticum och åker sedan på en kortare Norrlandsturné innan den avslutas i Umeå.