– Vi kallar det för en pocketopera men det anger mer formatet än innehåll – att vi kan åka ut med kappsäck och spela föreställningen utomhus, på scener eller i vardagsrum. Vi anpassar den efter publik och rum, berättar Carina Henriksson.
Hon står själv för idé, manus och regi i föreställningen som heter "Här är det jag som stämmer". Piteåbon Roger Norén är med på dragspel och piano och spelar några av birollerna.
Föreställningen handlar både om Lydia Lindgren och om GlesbygdsDivan själv – Carina Henrikssons alter ego.
– Det är 100 år emellan oss, men kvinnans roll i förhållande till män med makt har inte förändrats speciellt mycket. Och även GlesbygdsDivan trotsade ju jantelagen. Det var många som inte tyckte att man skulle sjunga opera när man var en glesbygdstjej, säger Carina Henriksson som växte upp i Lainio.
Operasångerskan Lydia Lindgren föddes 1884 i Svensbyn utanför Piteå och dog 1974 i New York.
– Hennes mor dog tidigt, hennes far gifte om sig och förföll i dryckenskap med sin nya kvinna. Så Lydia rymde som 15-åring till Stockholm, därifrån vidare till Europa och tog sig sedan med ångbåt till New York.
Hemma hade Lydia Lindgren fått bidra till familjens försörjning genom att tillverka blommor av silkespapper. Medan hon gick runt och sålde dem sjöng hon och fick höra att hon var bra på det, så hon bestämde sig för att bli sångerska.
– Hon var både osedvanligt vacker och hade en fantastisk stämma, säger Carina Henriksson.
I New York blev hon inbjuden att sjunga på en välgörenhetstillställning och där satt operachefen för Metropolitan, Otto Kahn, i publiken.
– Han fattade tycke för henne och hörde en oslipad diamant i hennes röst.
Otto Kahn skickade henne tillbaka till Europa och såg till att hon fick studera sång. Med hans goda namn i ryggen uppträdde hon snart på alla stora scener i Europa, bland annat tillsammans med Jussi Björling.
Efter att hon återvänt till New York inledde hon och Otto Kahn en relation som varade i många år.
– Han var ju gift, men han köpte henne en våning och de levde i någon sorts symbios. Men det hände olika saker längs vägen och hon stämde honom för brutna kärlekslöften. Man kan säga att hon följde sina drömmar men inte till vilket pris som helst. Efter det så undervisade hon i sång i sin våning men solistkarriären klingade av.
Enda gången hon reste tillbaka till Piteå var vid sin fars begravning.
– Hon dog i New York, bortglömd och ensam.
De första föreställningarna ger de hos Piteå museum som samtidigt har utställningen "Kvinnoliv" och även i den figurerar Lydia Lindgren. 12 oktober kommer de till Norrbottensteatern i Luleå och sedan ger de sig ut vidare på turné. De har fått stöd från Piteå 400 år och Region Norrbotten. Föreställningen finns med i Riksteaterns utbud för små scener.