I oktober 2008 avled Harry Nyman. Han var Lule stassteaters grand old man, initiativtagare och tomtefar i julkalendern sedan starten.
– Ingen ville ta tag i teatern när Harry dog i oktober 2088. Vi hade julkalendern framför oss och det talades om att lägga ner. Men vi var några nya som ville fortsätta, sade Nettan Öhrvall i samband med att Lule stass fyllde 40 år 2015.
I år fyller julkalendern 25 år och ingen, ingen, talar om att lägga ner. Tusentals barn och vuxna – och barn som med tiden blivit vuxna – har sett kalendern.
En av dessa är Nora Bredefeldt som själv spelade med i julkalendern för fem är sedan.
– Om jag skulle få möjlighet och tid igen, skulle jag gärna återkomma. Det var verkligen jätteroligt! säger Nora Bredefeldt som numera arbetar på Norrbottens-teatern.
2015, när hon var med i kalendern, spelade hon trollmor som tillsammans med sitt trollbarn fått fly trollskogen. 2015 var året när flyktingar sökte sig till Sverige.
– Julkalendern har väl ofta varit aktuell och handlat om aktuella frågor, tycker Nora Bredefeldt.
Själv kan hon inte minnas att hon såg julkalendern redan som dagisbarn, men senare har det blivit flera besök i Stadsparken.
Kalendern var från början något som riktade sig till förskolebarnen. LLT ställde då som nu upp med tomtebuss som hämtar upp alla 5-åringar från kommunala förskolor med tomtebussen. Inträdet är gratis och vuxna förutsätts ta hänsyn till barnen och lämna sina sittplatser till barnen om det skulle behövas. Inträde har från början inte varit något alternativ.
– Tomten är till för alla, även den ensamstående fyrabarnsmamma, sa Harry Nyman 1999.
Ryktet om Julkalendern i Stadsparken i Luleå har hörts både när och fjärran. Till och med kulturförvaltningen konstaterade 1999 att kalendern givit Luleå "ett ansikte i övriga Sverige". Då, 1999, var föreställningen också hotad. Harry Nyman bad om kommunalt stöd och fick det. Barnomsorgen ställde upp med 40.000 kronor och Kulturnämnden med 10.000. Kommunstyrelsen stödde Lule stass med 138.000 kronor.
1995 hoppades Gemla Roberts att kalendern skulle bli en mångårig tradition. Nu, 25 år senare, kan hon konstatera att så blev det.
– Det är obegripligt att det har blivit så älskat och att ingen annan kommun i Sverige har snott idén. Men det är klart, varje år kommer det nya gäng barn.
Årets föreställning, den 25:e i ordningen, heter "Ett änglaspel".
