Straxt före 1900 härskade ryssrädslan i Sverige. Från militärt håll ville man ha ett alternativ till den något mer kustnära stambanan som riskerade att skäras av vid en invasion österifrån.
Det var inte heller självklart att järnmalmen från Malmfälten skulle skeppas ut via Narvik och Luleå. En dröm närdes om en järnväg från Malmfälten till hamnar i Bohuslän.
Banan skulle också kunna ge inlandet en puff framåt med utveckling och industrialisering och denna del av Sverige skulle få samma möjligheter som andra delar av landet.
1937 invigdes Inlandsbanan mellan Kristinehamn och Gällivare, tretton år efter den ursprungliga planen. Banan mätte nästan 1 300 kilometer.
Ekonomin räckte inte riktigt till för de nordligaste delarna och dessa byggdes med lägsta tänkbara standard.
Inlandsbanan mellan Mora och Gällivare drivs i dag av Inlandsbanan AB som ägs av femton kommuner längs sträckan. Bolaget har två dotterbolag, Inlandståget AB som kör godstrafik, och Inlandsbanan Turism AB som svarar för turisttrafik under delar av året.
Inlandsbanans framtid?
– Man har rustat upp banan och finansiering finns för en modern bärighetsstandard Mora-Gällivare, säger Bengt Sandhammar. Inom två-tre år är detta klart och då kan banan användas som omledningsbana vid stopp på stambanan. Hopp finns också om att få tillbaka persontrafiken.
Cirka 300 kilometer, en knapp tredjedel av banan norr om Mora, går genom Norrbotten.
– Många sträckor längs Inlandsbanan är fina, men personligen tycker jag att den mest udda ur positiv synvinkel och väldigt fascinerande är den från Arvidsjaur till Gällivare.