Den gamla skolan i Backträsk är belägen på en kulle mitt i byn, cirka två mil inåt landet från Norrfjärden utanför Piteå. Dagen i ära har blidan tagit mycket av snön och efter nattens minusgrader ligger nu isen glashal i backen ner mot vägen.
”Obs, superhalt på vägen upp till skolan, men det går bra att parkera nere vid vägen”, skriver skolans nya ägare, konstnären Johanna Borgenstål, i ett sms till Kurirens reporter inför besöket.
Johanna Borgenstål jobbar som konstnär på heltid och har nu gjort om skolan till ateljé. I dag har hon tagit sparken från hemmet cirka fyra kilometer bort. Sedan snart tio år tillbaka bor hon med maken Jon i ett hus i den lilla byn. Strax efter flytten upptäckte hon den gamla skolan och blev förälskad.
– Första gången jag var i den här byn och vi gick runt såg vi den från vägen. Jag tänkte att ”men vad är det här för magnifik byggnad”. Jon berättade att det varit en skola. Innan vi köpte den användes den till förvaring och så fanns det en sommarstuga på tomten, säger hon och fortsätter:
– Jag har alltid varit svag för gamla byggnader. Skolan är gedigen och det finns själ i den. Det här är en stor timring. Att få plocka fram den gamla timmerväggen var helt fantastiskt. Bara golvet är helt otroligt.
Den gamla skolan började byggas 1907 och stod färdig för invigning 1909. 1963 lades skolverksamheten ner och sedan dess har skolan fört en anonym tillvaro på kullen i Backträsk. 2016 köpte Johanna Borgenstål och maken fastigheten. Med ett skratt säger hon att köpet godtogs av maken mot ett löfte om att hennes renoveringslusta skulle hållas på rimliga nivåer.
– Jag fick lova Jon att inte bli för entusiastisk. Vi försöker hålla det väldigt basic och inte göra för mycket på en gång. Vi blev klara med utsidan i våras. Vi har målat en vägg per år. Sen rasade farstukvisten för något år sen när det blev för mycket snö, så då fick vi göra om den också, säger hon.
Samma år som hon köpte skolan startade hon också sitt företag genom vilket hon bedriver sin konstverksamhet. Med köpet av skolan har hon kunnat inreda en fullstor ateljé där hon nu ofta arbetar.
– Periodvis jobbar jag här varje dag. Jag brukar åka hit vid åtta på morgonen. På vintern när det är lite kallare så brukar jag vara här några timmar och sedan går jag hem och jobbar vidare. Jag brukar ha 13-15 grader inomhus här på vintern. På sommaren är det enklare, säger Johanna Borgenstål.
Den gamla timringen i ateljén pryds numera av Johanna Borgenståls målningar. Med fokus på djur och natur målar hon sagolika scener i framträdande färger. Johanna inspireras gärna av den natur hon har omkring sig i Backträsk och närliggande marker.
– Jag tycker själv om att vara ute i naturen och älskar att se djur. Där är det såklart en fördel att bo som vi gör. För någon dag sedan hade vi en duvhök som åt en tjäderhöna i ett dike och jag kunde komma jättenära med kikaren. Det är vackert att se djuren och komma naturen nära.
Bland de djur hon målar ses rävar, harar, rådjur och ugglor. Empatin till djuren lyser tydligt igenom och i hennes målningar blir naturen en besjälad värld i sig själv.
– Jag tycker djuren är värda att få uppmärksamhet och vara i centrum. Jag har koncentrerat mig på de vilda djur som finns i Norrbotten. Det är något jag kan relatera till eftersom jag alltid bott här.
Hennes tavlor är företrädesvis målade i en kombination av olja och akryl, vilket tar fram både färg och textur.
– Jag målade nästan bara akryl fram till för några år sedan då jag började med olja, vilket jag alltid velat men inte vågat. Nu har jag kommit fram till att det är kombinationen av akryl och olja som passar mig bäst, vilket är det jag främst gör numera.
Bland besökarna i ateljén märks inte bara konstintresserade. Johanna Borgenstål berättar att flera personer som en gång gått i skolan hört av sig och frågat om de fått komma på besök för att se hur det ser ut i dag.
– Ofta är det folk som gått skola här en gång i tiden som vill komma och titta. Jag tycker det är roligt att många visar intresse så jag försöker så klart vara behjälplig, säger hon.
– I höstas kom två äldre damer i sena 80-årsåldern på besök och speciellt en av dem var jätteentusiastisk. Hon berättade var de hade sina bänkar och historier från när de gick på skolan. Hon tyckte verkligen det var jätteroligt att komma hit igen.