Det är nya tider. Att ordna festival är inte längre lika med vinstaffär. I Sverige har de nischade festivalerna visat sig gå bäst, men inte ens den gedigna norrbottniska hårdrocken tycks kunna stå emot festivaldöden helt.
Jenny Nordlund och Björn Sköldmark sitter lutade över det leopardmönstrade köksbordet hemma hos Jenny. De är båda med i styrelsen för föreningen Nordic rage, som är den som ordnar festivalen. Trots att det bara är några dagar kvar, finns det fortfarande en del att göra. Dessutom är det första gången festivalen genomförs utan hjälp av Nicke Johansson.
– Ja, det är lite nervöst. Nicke har ju varit en viktig pelare för festivalen. Och överlag är vi färre som jobbar i år. Men vi har en bra grund att stå på, säger Jenny.
Förra Nordic rage sjönk antalet besökare ytterligare. I år var det först tänkt att festivalen skulle ta en välbehövlig paus, men efter påtryckningar från besökarna och ett beviljat ekonomiskt stöd kommer den genomföras – i en bantad version. Till skillnad från förra året hålls festivalen endast under en dag och med enbart band från norr.
– Vi har dragit gränsen vid Västerbotten. Med undantag för Finland. Sedan har vi många lokala band. Inget riktigt dragplåster som tidigare år, säger Björn.
– Ett av våra mål i föreningen är också att lyfta fram våra lokala förmågor och ge dem en metalscen att stå på, fyller Jenny i.
Åtta band kommer att spela under lördagskvällen. Bland annat mer eller mindre legendariska Hellmasker (Luleå/Umeå) och finska Ravage machinery. Dessutom kommer det bjudas på konst- liksom kräldjursutställning och sedvanligt kommer en tatuerare att finnas på plats. Dagtid har vigts åt workshops, i såväl growl som sångteknik.
– För något år sedan fick vi lite skit för att vi hade bokat så mycket dödsmetall. I år är det mer blandat. Allt från power metal till dvärgmetal.
Dvärgmetal?
– Jag, Baruk Khazad från Luleå är nog det enda bandet som sysslar med dvärgmetal, alltid i nakna och sotiga överkroppar, skrattar Jenny.
Finns det något ni ser fram emot lite extra?
– Finska The Howl. Ingen av oss har hört dem live men de verkar jäkligt häftiga. Det är pang på och mycket ös. Och är det inspelat ös måste det vara bra live, säger Jenny.
Nytt för i år är också att festivalen är helt alkoholfri. Förra året var fredagen just det och drog mer folk än lördagen.
– Det är nya bud från kommunen. Antingen det eller en 18-årsgräns. Och vi vill att musiken ska vara till för alla. Sedan är det ju framför scenen folk ska stå, inte i baren. Vi får se vad folk säger.
Oavsett utgång, pratas det redan nu om nästa års festival. Förhoppningen är att man återigen ska kunna boka de lite större akterna som under glasdagarna 2004-2005.
– Klart festivalen ska fortsätta. Och vi tänker redan nu på framtiden. Boden behöver detta, säger Erik.