Det har snart gått tolv år sedan bröderna Rensfeldt uppträdde i Kulturens hus för första gången. När "den röda damen" invigdes 2007 var Planeten Jorden en av många invigningsakter på restaurangscenen, bara halvåret innan namnet på affischerna ändrades till Movits! via några månader som Johan Jivin’ & Svängkompaniet.
På lördag står Anders och Johan Rensfeldt på scenen som huvudakt i stora salen, tio år efter att debutplattan "Äppelknyckarjazz" släpptes.
– Det är sällan jag tänker på det, men det har gått väldigt fort. Tio år känns länge och när man kollar på låtar från första plattan undrar man vem som har skrivit det där, säger Johan Rensfeldt.
Ytterligare fyra album senare och med en stadig följarskara är trion, som även består av Joakim Nilsson, ute på sin mest komprimerade och maxade turné någonsin.
– Det känns jävligt coolt att fortfarande ha så många fans som alltid dyker upp. Även om vi är tio år in känns det fortfarande relevant för oss och för alla som kommer ut. Det känns inte som att vi summerar och bara kör första skivan. Det gör vi kanske när det blir 20-årsjubileum, säger Anders Rensfeldt.
2018 har varit ett ovanligt år för Movits, som tonat ner turnerandet, fokuserat på studioarbetet och avslutningsvis lagt all energi på fyra stora konserter (Stockholm, Luleå, Göteborg, Malmö). Det blir "högre volym, fler lampor och mer pyro" än tidigare.
– Det är mycket maffigare, det är det största formatet vi har haft hittills, det känns jävligt kul. Vi har gjort det så fett vi kan göra det utan att gå bankrutt själva. Det är därför vi har valt de här fyra gigen, det är de här stora konserterna sedan får vi gå ner på att bara äta pasta, säger Johan Rensfeldt.
Efter att albumet "V:I" släppts i november har Movits haft tid att själva förbereda ljud och ljus inför vinterturnén. I stället för att fila på beats har matten från Hertsöskolan plockats fram för att skapa trosskylt och lödda kablar har passerat i revy.
– Jag har varit nere i Stockholm de senaste veckorna och bara köttat på med liveshowen. Vi har haft en vision om hur vi tänker ha det och har sett till att lösa det, säger Anders Rensfeldt.
– Det kommer bli en ännu större "high five-känsla" när vi fått ihop det efter att ha burit på grejerna i stället för att det är caterat och klart. Men efter att vi gjort Luleå-giget ska jag sova till den 18:e, det har varit mycket – men kul, säger Johan.
På lördag får Movits uppbackning av David Fraenckel på trombon, Petter Olofsson bas och Petter Granberg gitarr på scenen. Dessutom pågår arbetet med att engagera gästartister in i det sista.
– Det kommer bil gäster, vi kommer inte avslöja vilka det blir – för det vet vi inte riktigt (skratt), säger Johan Rensfeldt.
Inför turnépremiären i Stockholm dök Michel Dida upp backstage 20 minuter innan gig och Tjuvjakts Arvid Lundquist strax efter honom. Johan Rensfeldt beskriver aktiviteten bakom scenen som en "drop in-frisering" där gästartister på löpande band fick snabbrepa med bandet.
– Det är alltid roligt när man kan ha både väntade och oväntade gäster på scenen, vi får se. Jag fick nyss några nya idéer som jag ska ringa.
Anders Rensfeldt:
– Innan folk är där vill man helst inte gå ut med det, vi har varit med om att tänka "fan vad fett att den personen kommer" och sedan får man inte tag på den. Vi vill inte sälja in något vi inte kan hålla.
Johan:
– Exakt. "Är alla här?". Det blir som ett upprop på dagis; (börjar sjunga) "Zacke är här ..."
När möjligheten att spela i Kulturens hus lördagen innan julafton dök upp tvekade medlemmarna aldrig. Årets kanske mest partyglada helg ska firas på hemmaplan.
– Den känns väldigt viktig, Luleå är ju speciellt. Man vet att många polare och familj kommer, vi vill att det ska vara "A-game" så att man kan fira jul med gott samvete. Vi vill inte gå ut på juldagen och skämmas. Man vill ju visa sin bästa sida på hemmaplan, säger Johan Rensfeldt.
Men nerverna är under kontroll, den senaste "måste kräkas innan gig"-nervositeten uppskattas ha infunnit sig kring 2010. Åtminstone inför en spelning.
– Senast jag höll på att spy var på ditt bröllop, säger Johan och nickar åt brorsan. Det var ren panikångest, då var jag ute på outforskat område (skratt). Men mycket av det där jobbar man bort med förberedelser, sedan får man trycka fingrarna i halsen det sista om det behövs.
Hur blev talet?
– Det blev svinbra, men man märkte att du var nervöst. Det var kul, sällan jag ser det. Härligt – då fick man garva lite.
För fem år sedan uppträdde Movits på samma scen strax innan jul och de är medvetna om att det är en utmaning att få salen att lyfta.
– Jag hoppas att folk inte ska vara rädda för att stå upp och dansa, ofta är det väldigt sittande publik i stora salen. Vi har absolut ingenting emot om folk står upp, då får det väl bli slagsmål i publiken om någon blir skymd. Bara för att det är stora salen betyder det inte att det inte kan bli dans, säger Anders Rensfeldt.
Med ett flin fyller Johan Rensfeldt i:
– Stora salen ska ju sprängas.