I 40 år har han stått i rampljuset, både som frontman i Ebba Grön, Imperiet, Peace Love and Pitbulls och Sällskapet och som soloartist. Under den tiden har det hunnit bli en hel del låtar för Joakim Thåström.
En del har med tiden blivit svenska klassiker; "800°", "Die Mauer", "Du Ska Va President", "Fan Fan Fan", för att nämna några. Men det finns fler guldkorn i Thåströms digra katalog. Här är tio av de bästa:
Ebba Grön – "We’re Only In It For The Drugs" (1979)
Ok, den här kanske också borde räknas till klassikerna. Titelspåret från Ebba Gröns debut är en dänga om livet som uttråkad tonåring i förorten, med engelsk titel och svensk text.
Om man någonsin undrat hur Ebba Grön kunde bli ett av Sveriges främsta punkband behöver man inte titta längre än såhär.
Ebba Grön – "Tittar På TV" (1982)
Sista låten på Ebba Gröns tredje och sista skiva är också bland det bästa de släppte.
En politisk dänga som andas mer rock än punk, komplett med blås och allsångsrefräng för soffpotatisar (om man bortser från resten av texten). Ett perfekt avslut.
Imperiet – "Rasera" (1983)
Första låten och titelspåret från Imperiets debutalbum. Flertalet av låtarna på albumet skrevs till ett tilltänkt fjärde Ebba Grön-album, och det hörs inte minst på ”Rasera”.
Det här var en väg som Imperiet skulle överge redan på nästa fullängdare, men får man inte nog av de tre album Ebba Grön släppte finns mer att hämta här.
Imperiet – "Kriget Med Mig Själv" (1984)
Från Imperiets självbetitlade minialbum från 1984. Mer rock 'n' roll i samma anda som senare Ebba Grön-material. På ”Kriget Med Mig Själv” presenterar Thåström sin karriärs (än så länge) bästa text till tonerna av vad som kan vara hans bästa låt någonsin.
Imperiet – "Holländskt Porslin" (1985)
Med ”Blå Himlen Blues” klev Imperiet soundmässigt in i 80-talet på riktigt, vilket lönade sig då man bland annat tilldelades en Rockbjörn får bästa svenska album 1985.
”Holländskt Porslin” är kanske ingen av Imperiets mest kända låtar, men likväl en av de bästa kärleksballader Thåström satt sitt namn på.
Thåström – "Varför är Du Så Tyst" (1989)
1989 släppte Thåström sin självbetitlade solodebut, tillika det poppigaste albumet han någonsin spelat in.
Stora delar av ”Thåström” har inte åldrats särskilt väl, men ”Varför Är Du Så Tyst”, en finstämd sak med bara sång och elgitarr, är ett av spåren som fortfarande håller och som inte hade känts malplacerad varken på ”Det Är Ni Som E Dom Konstiga…” eller ”Skebokvarnsvägen 209”.
Thåström – "Ballad I P-Moll" (1991)
På ”Xplodera Mig 2000” tog Thåström det första steget både mot det industrisound som han sedan renodlade med Peace Love and Pitbulls och de mörka, i det närmaste hotfulla, stämningar som än idag är en stor del av hans sound. ”Ballad I P-Moll” är albumets sista spår, och en hint om vad som väntade.
Thåström – "…Ingen Neråtsång" (1999)
Thåström på Engelska fungerade aldrig riktigt, och i slutet av 90-talet lades Peace Love & Pitbulls ner och Thåström återupptog solokarriären. Och med ”Det Är Ni Som Är Dom Konstiga, Det Är Jag Som E Normal” 1999 fick han slutligen sitt stora genombrott.
Här lyckades han hitta en perfekt avvägning mellan det skitigt industriella PL&P-soundet, punknerven från Ebba Grön och modern 90-talsrock, något som bäst sammanfattas på den mörka och driviga ”...Ingen Neråtsång”.
Thåström – "Söndagmåndagsång" (2005)
Den evigt unga Thåström har blivit gammal. 48-åringen bjuder på en vemodig och uppgiven betraktelse av livet i en av de senare årens allra vackraste svenska ballader. ”Fan Fan Fan” var hitsingeln, men ”Söndagmåndagsång” är minst lika bra, oavsett om man är 20 eller 50.
Thåström - "Samarkanda" (2012)
På ”Skebokvarnsvägen 209” och efterföljande "Kärlek Är För Dom" hittade Thåström en låtskrivarform som han sedan hållit hårt i. På "Beväpna Er Med Vingar" 2012 målade han upp sitt dittills blekaste konstverk, och "Samarkanda" fungerar som något av deppfestens mittpunkt. En bra ingång till sentida Thåström.