Kiruna. 17.57:
Det är den största scenen Huggorm någonsin spelat på och bandet tittar fram bakom skynket med sin logotyp på. Luleåbandet som vant sig vid knökfulla klubbspelningar ska göra sommarens enda festivaluppträdande.
När de tittar ut mot ytan framför scenen ser de mycket asfalt och lite människor.
– Det känns som ett antiklimax, säger Joakim Brännvall.
Rutvik. 09.32:
Bara träskor och tofflor avslöjar att det fortfarande är drygt åtta timmar kvar till konsert, i övrigt ser Huggorm ut att vara klädda för rock 'n' roll då de lastar in instrument och merchandise i hyrbilen som ska ta dem till Kiruna. I replokalen, tillika gitarristen Jonas Erikssons gårdshus, har de samlat ihop allt som krävs för att göra intryck på festivalscenen.
Samtidigt som den sista cigaretten tänds inför avfart diskuteras huruvida första stoppet blir Persön (nio minuter bort) eller Töre (30 minuter).
– Det är alltid jag som vill stanna. Det är min stressblåsa, konstaterar sångaren Christoffer Wennberg
Persön. 10.10:
Det första av många stopp sker på bensinmacken som agerar lunchställe till det turnerande rockbandet. Mosbricka, baguetter och varmkorv i bröd får utgöra basen och dagens enda säkra måltid.
Fredrik "Buffy" Johansson tänker inte släppa ifrån sig ratten under resan och efter att ha agerat turnéledare och ljudtekniker åt Movits under många år är dagens schema minutanpassat. X antal tusen mil har passerat med "Buffy" som chaufför, men det här kan vara hans största resa tillsammans med sitt egna band.
– Det regnar inte festivalspelningar över oss och det här är den enda bokade i Norrbotten i sommar, vilket jag personligen tycker är sinnessjukt. Det är grymt att Kirunafestivalen gör det, det här är det grymmaste vi gör i sommar, säger han.
Gyljen. 11.10:
Den andra av fem kisspauser väntar inte länge på sig – och då har ändå Christoffer Wennberg hållit sig.
– Det känns som att om du dricker 33 centiliter så måste pissa en halvliter, säger Joakim Brännvall.
– Men jag är glad över att Chrille behöver pissa så ofta, då kan jag röka utan att behöva begära rökpaus.
Kiruna. 14.01:
Hyrbilen rullar in i nya Kiruna och bandet möts upp av artistvärdar på plats innan de får lasta av packningen bakom scenen. Resan gick på ungefär fyra timmar och enligt trummisen André Nordlund var det "mest svammel" under hela resan.
– Chrille håller på att driva oss till vansinne med sina skämt, men han får oss också att skratta. Jag har sagt att den enda person som kan få mig att skratta riktigt mycket är det han, säger Joakim Brännvall.
35 mil i bil har avverkats genom att leka lekar, diskutera musik och dra dåliga skämt. När alla passagerare fick spela upp sina "guilty plesure"-låtar tog Brännvall hem priset för mest pinsamma låt genom att välja Marcus och Martinus "Elektrisk".
– Min tjejs barn började lyssna på den och jag kom på att jag tycker fan inte att den refrängen är dålig, säger han.
Scenen. 16.25:
En sammanbiten Christoffer Wennberg har hämtat bandets backdrop och vandrar sammanbitet upp på scenen inför soundcheck. Även om han dragit skämt och tagit en stor plats under dagen är han tystare än vanligt. Ända sedan avresan har sångaren varit nervös.
– Jag är alltid nervös, men sedan släpper det efter någon låt. Ibland är jag mer nervös inför soundcheck än inför själva giget. Ovissheten kring hur det kommer vara, hur det kommer låta, får jag det jag vill höra. Det är egentligen bagateller som kommer lösa sig men som för mig blir stora grejer, säger han.
Övriga bandmedlemmar är mer avslappnade och gillar ljudet deras instrument gör från scenen.
– Känner ni er som snyggast eller som fulast på scenen? frågar Joakim Brännvall.
–Jag känner mig som snyggast på scenen. Annars känner jag mig inte alls snygg, men på scenen kan jag få den känslan.
Logen. 17.30:
"Buffy" Johansson plockar fram dokumentet med bifogad rider för att se hur stor del av deras önskelista som finns på plats i logen. Det finns en LCHF-macka ("pålägg och smör"), handdukar och morotstavar. Men varken de 25 välkylda ölen eller flaskan med cava syns till.
Det finns dock annat att bekymra sig över.
När Huggorm har 30 minuter kvar till spelning är området oroväckande tomt och bandmedlemmarna ger varandra försiktig uppmuntran för att inte tappa suget.
– Jag är svinpeppad, men varför känns det som att ett blir ett antiklimax? säger Fredrik Johansson.
Christoffer Wennberg utstrålar snarare uppgivenhet än nervositet när han går fram och tillbaka och sjunger upp i logen.
– Jonas trodde att det skulle komma hundra pers, Jocke trodde fem, säger han.
Joakim Brännvall: – Jag är inte orolig, det är jag aldrig. Men om vi ska tänka att de som gillar oss i Kiruna är de som kom till Backyard rock ... då är det inte skitfett framför en sådan här scen. Men det har gått ett år, det kanske har hänt något.
Scenen. 18.51:
Huggorm har precis avslutat "Musikens makt", extranumret de körde efter att ha blivit inropade på scenen igen. Den till synes tomma ytan fylldes på med folk och närmare hundra personer såg Luleåbandets första spelning på Kirunafestivalen.
Efteråt ger de varandra uppmuntrande klappar samtidigt som kön mot försäljningen av t-shirts och kepsar växer sig oväntat lång.
– Det där var inget antiklimax. Det kändes värdigt, säger Fredrik "Buffy" Johansson.