Jens Wennbergs sista släpp

Ja, efter två EP:s och ett fullängdsalbum ville Jens Wennberg göra något nytt.

Idéen att släppa en låt i månaden under ett helt år, föddes ur lika delar frustration över folks ovilja att plöja hela album samt att ha en hög låtar som bara ligger och väntar på att bli släppta.

Första låten, countrydoftande Brick by brick, släpptes i slutet av januari och idag, fredag, släpps nu sista ­ Lights out.

Hur känns det?

­ Det känns fantastiskt! Det har varit ett sjukt roligt år men ganska stressigt emellanåt. Jag hade några låtar klara när jag började, men sedan låt nummer sju har jag skrivit, spelat in och släppt under samma månad. Det är skönt att det är över, men jag är jäkligt glad att jag har gjort det. Vissa kanske tror att det bara är några hafsverk jag slängt ihop men så är det inte. Det är tolv riktigt bra låtar, och det är väldigt få saker jag skulle vilja ändra på så här i efterhand.

Berätta om låten!

­ Lights out är en ganska pampig och vacker popdänga. Den handlar om vänskap som man tar för givet tills man en dag inser att banden man hade inte längre är som de var.

Hur har det här upplägget funkat?

­ Det har gått hyfsat ändå. Det är klart, man har ju alltid stora förväntningar och jag väntar väl fortfarande på att proppen ska lossna.

­ Men om man ser på till exempel Youtube så har jag gått från att ha drygt 1 000 visningar per år till att ha haft drygt 50 000 visningar under det här året, och det får man väl vara nöjd med. Vissa låtar har spelats i studentradiokanaler, andra har används i diverse Youtube-videos och det är väl ett kvitto på att varje låt kan stå för sig själv.

Vad har gått bäst?

­ Jag är glad att jag vågade göra en cover på Nirvanas låt Serve the servant i samband med att det släpptes en jubileumsbox i september. Det kändes i stunden som en väldigt stor risk. Går det att göra en värdig cover på Nirvana? Tiden var knapp och om det hade misslyckas hade hela singelprojektet fallit, eftersom vi inte hade hunnit att spela in något annat. Förhoppningen var att covern skulle agera hävstång och ge större spridning av nästkommande singlar. Och det ser ut att ha lyckats då singeln efter, In hindsight, är den som än så länge har haft mest visningar på Youtube.

Och sämst?

­ Eftersom jag inte riktigt räknat in en flytt från ett hus till ett annat, lägg till en köksrenovering med allt vad det innebär, så sprack planen med att alltid ha några låtar framåt klara. Det har gjort att så fort man släppt en låt så måste man börja tänka på nästa. Det i sin tur har gjort att man inte får tid att marknadsföra låten på de sätt man hade önskat. Skulle jag göra om det här projektet skulle jag nog se till att ha alla tolv låtarna färdiga innan jag började släppa dem.

­ Sen kan jag inte annat än hylla Marcus Garbom, som spelat in och producerat tio av låtarna. Utan honom hade projektet aldrig lyckats.

Vad har den största skillnaden från att släppa helt album varit?

­ Att man håller sig aktuell hela året, ett album känns väl fräscht max tre månader. Om man nu inte får en jättehit förstås. Har man en stor marknadsföringsbudget så tror jag inte det spelar så stor roll, men om man ska försöka ta sig fram med små medel så tror jag det är en fördel att hålla kontinuitet i det man gör. Men jag tror att ett släpp varannan månad är mer optimalt om man vill få ut så mycket som möjligt av varje låt.

Kommer de här tolv låtarna samlas på en platta?

­ Nej, inte i nuläget i alla fall. Jag tror de får leva kvar som digitala singlar. Men jag har andra, stora planer under 2014.