Bullret från Hornsgatan på söder i Stockholm stängs ute med en smäll när dörren till skivbolaget Goldenbest records slår igen bakom oss. Johanna Schneider, bolagets PR-ansvarige, visar oss ned i källarlokalen. Där sitter Frej Larsson (Maskinen, Slagsmålsklubben) och Christoffer Söderstjerna vid varsin dator. Tillsammans med Uno Friedner driver de Goldenbest som ligger bakom artister som Movits, Den svenska björnstammen, Little Jinder och sedan några dagar tillbaka även Zacke.
Det är trångt och liksom snirkligt här, lite som en labyrint. I var och varannan korridor pekar Johanna på de stängda dörrarna.
– Där sitter Lilla Namo och Mash up international. Där repar Norlie & KKV och där inne brukar vi spela in musikvideos och sånt.
Längst in i lokalerna, som fördelar sig på två plan, står en dörr öppen. Johan Rensfeldt sticker ut huvudet.
–Tjena. Hur är läget? Kom in!
Här samsas Movits, Zacke och ytterligare en före detta Luleåbo, Anders Niva, som via sitt Greenroom recordings sysslar med ljudproduktion.
En stor amerikansk flagga hänger ovanför skrivbordet och en hel vägg tas upp av en graffitimålning som för tankarna... hem.
– Tjena.
In kommer Zacke. Om bara någon timme är det dags för rep inför fredagens konsert. Han konstaterar att hemmaplan alltid är lite speciellt och att de den här gången planerat något extra i form av ett gäng inbjudna – och lite hemliga – vänner.
– Det här är nog första gången vi spelar tillsammans så där officiellt, att vi inte bara gästar varandra, säger Zacke.
– Ja, nu kan man inte komma upp full och rappa fel, skrattar Johan och fortsätter:
– Nä men Luleå kommer alltid vara ett ställe som man jävligt gärna vill få till det bra på. Och förhoppningsvis kommer något man gjort under året att sitta.
Den 18 september i år släppte Movits sitt tredje album, Huvudet bland molnen. Drygt en vecka senare inledde de sin Japanturné innan Tyskland, Schweiz och till sist Sverige väntade. Turnén här hemma tog avstamp på ett utsålt Berns i Stockholm den 2 november.
Hur känns det den här gången?
– Skitbra! Det är alltid en stor noja att släppa platta. Och det känns som att man blir mer och mer nervös för varje turné. Förra gången gick det jävligt bra, så det finns ju förväntningar. Mer står på spel.
– Den här gången har vi flyttat upp allt ett steg. Det är lite maffigare och fetare och det är första året som vi har egen ljusproduktion också.
Även Zacke har haft ett intensivt år med skivsläpp och turné. Han har spelat på större ställen och för en större publik, uppbackad av Piterapparen Kalle Gracias.
Finns det någon spelning som varit extra bra?
– Hamnfestivalen var mäktig. Och Mosebacke var riktigt bra, en viktig spelning med mycket viktigt folk på plats. I Stockholm är det alltid nervigt. Och det var min första riktiga officiella spelning här. Det är inte så ofta man håller en egen kväll i den här stan inom hiphopen.
– Dessutom har jag i år haft två skivor i ryggen. Det är som natt och dag.
– Ja, det är en helt annan grej, konstaterar Johan.
– Jag känner mig inte alls lika sliten. För ett år sedan avslutade vi i Tyskland och jag minns hur less jag var. Jag tänkte, hur ska jag orka igen.
Tittar man på den videoblogg Movits lagt upp varannan vecka sedan i somras, visar klippen från spelningarna världen över bandets faktiska storhet. I Japan har de fans som följer dem från stad till stad och som kommer till konserterna med presenter och har hela gruppen målad på naglarna.
– Att giga i Japan är alltid fett. Tokyo är det mest intressanta stället man kan vara på. Som ett neon-New york på crack. Så jävla, jävla konstigt. Och hela fan-prylen ligger på en helt annan nivå.
Vad minns du bäst från årets turné?
– Det sjukaste var nog Tjeckien. Vi skulle spela på Colors of ostrava, Tjeckiens största festival, och blev omflyttade till största scenen. Det var 20 000 personer i publiken. Såna gånger är det svårt att ta in.
Ja, hur tänker ni kring att liksom ta nästa steg?
– Målen flyttas ju fram hela tiden. Vi har alltid haft som mål att spela på Pampas på Hultsfred. Sen hann ju festivalen både lägga ned och återuppstå. Vi spelade där i somras och det var skitfett, trots att vi spelade mitt på dagen.
– Man måste höja ribban hela tiden. Jag minns hur det var när ens låt spelades första gången på radion. Nu är det mer, va, inte A-rotation, skrattar Zacke.
Christoffer Söderstjerna kommer ned för trappan. Kort efter att han lämnat Universal för Goldenbest, sprang han på Movits som var på jakt efter en lokal. Som av en händelse fanns en sådan på Hornsgatan och både distribution och PR av Huvudet bland molnen har skötts av Goldenbest.
– Vi har verkligen fått igång ett bra häng här. Det är spontant, smidigt och nära till alla. En kreativ stämning, säger Zacke.
– Ja, vi bollar mycket med varandra. Om man behöver fyra rim tar det inte längre fyra månader i badkaret för att knäcka det där sista, säger Johan och fortsätter:
– Det är sjukt kul att sitta i ett hus där det händer grejer. Och så finns det ett pingisbord. Det är som en fritidsgård med dyra leksaker.
Redan nu sitter både Movits och Zacke och filar på nytt material. För Movits del har några recensioner av det senaste albumet kommit att handla om hur långt bort de idag befinner sig från swingen, i jämförelse med det första albumet Äppelknyckarjazz från 2008.
Är det här något ni tänker på?
– Det är klart att vi funderar lite kring det. Men det är svårt. Vi utgår alltid från den musik vi vill göra. Det är en stor del av vår identitet och har öppnat många dörrar. Men det kommer inte bli en till Äppelknyckarjazz, säger Johan.
– Lite var det väl också ett epitet som andra tillskrev er. Och klart man vill behålla sin stil men man måste ju ändå få ha tolkningsföreträde. Sen är ju musik så, som ett tidsdokument. Det är egentligen konstigt att man hoppar tillbaka i tiden och jämför gamla plattor med nya, flikar Zacke in.
Spelningen på Kulturens hus på fredag är den sista för säsongen både för Movits och Zacke. Efter en lugn januari – med udantag för en spelning i Alperna – väntar en sväng till Belgien, Holland, Åre och Sälen för Movits. Ja, och så USA-turnén några veckor från slutet av mars.
– Det ska bli jäkligt kul att spela hemma igen. Lite julinramning så där för släkt och vänner. Sen kan man fika en vecka på stan, skrattar Johan.
– Jag tänkte stanna hemma över nyår. Så det blir Gråsjälören, långfärdsskridskor och allt det där.