Årets album: First aid kit “Ruins”
Duon med guldrösterna släppte sitt fjärde album i början av året. Deras unika sound och hjärtekrossande texter gick rakt in i hjärtat på mig och det är fortfarande ett av de bästa albumen som jag har hört.
Årets film: Ted - för kärlekens skull
Filmen om Ted Gärdestads liv lämnade mig med en oförklarlig känsla av både sorg och lycka. Lycka över att vi har fått och kommer att få ha med oss Teds otroliga musik för evigt. En sorgsenhet över att allt slutade alldeles för fort. Det var en otrolig film.
Årets liveupplevelse: Little Jinder på Berns
Robyn. Åsa Jinder. First Aid Kit. Lorentz. Rebecca & Fiona. Samtliga gjorde Little Jinder sällskap på scen under en kväll på Berns i Stockholm och jag kommer aldrig att uppleva något lika fantastiskt igen.
Årets sorg: Mac Miller
Den hyllade rapparen Mac Miller tampades med drogproblem under flera år. I år gick han tragiskt bort i en överdos och lämnande såväl fans som musikvärlden i tårar.
Årets hype: Theoz i Kiruna.
Aldrig har väl en 13-årig skapat sådan hysteri i Kiruna. Hans spelning drog den största publiken på Kirunafestivalen och även när han satt på frukosten gjorde han telefonintervjuer. Jag tror inte att någon förstår Theoz storhet.
Årets reklampelare: Markus Krunegård med en frappe
Jag intervjuade Markus Krunegård till hans konsert på Luleå Hamnfestival. Till intervjun kom han med en frappuccino i handen och ett tillhörande sugrör i munnen. Allt detta fångades såklart på bild och blev första sidan av Kuriren. Gjorde han kanske hemlig promo? Ingen vet.
Årets besvikelse: Snooks ickeförening
Det var som upplagt för en återförening. Daniel Adams-Ray var programledare för Musikhjälpen. Han var inplanerad för att uppträda. Dök Oskar Linnros upp? Nej, det är klart att jag fick klara mig utan Mr Cool i år igen.
Årets diss: Tove Styrke
En av världens just nu mest hyllade artister gjorde konsert i Luleå. Hur många dök upp? Ja, egentligen så få så att det är pinsamt att säga en siffra.
Årets tidsoptimist: Brolle på Kalix sommarfest
Hatar när man missar tiden för sin konsert och kommer mer än trettio minuter sent. Sveriges största tidsoptimister Brolle och Mimmi Werner gled in på Kalix sommarfest på traktor medan publiken började fundera på om de ens skulle dyka upp.
Årets ögonblick: P3 Guld
Rapparna Lamix och Jireel tog emot priserna “årets nykomling” och “årets artist” under P3 Guld 2018. Tårarna rann nedför kinderna hos de båda och inte ett öga var torrt hemma i min tv-soffa.
Årets diss: Kristina Lugn och cigaretten
Svenska Akademien skulle kanske kunna vara “årets diss”. Men jag vill nog ändå lyfta guldögonblicket när Kristina Lugn vägrar att svara på frågor från journalister och med en cigg i handen skriker “jag röker, ni kommer dö”.
Årets comeback: Robyn
Robyn väcktes upp från en dvala och levererade årets kanske bästa dance-album. Om jag får bestämma så får hon aldrig gå i ide igen, Sveriges musikscen behöver Robyn.
Årets hatkärlek: Mandelmanns
Jag ser på Mandelmanns. Jag ser hur de fixar och påtar på sin gård. Jag hatar hur fint de verkar ha och hur harmoniskt deras liv verkar vara. Jag älskar hur harmoniskt de har och hur fint liv de lever. Kan inte bestämma mig.
Årets minst efterlängtade: Håkan Hellström
Jag har aldrig i hela mitt liv brytt mig så lite om en “comeback” som när Håkan Hellström släppte låten “Vänta tills våren”. Är uttråkad bara av att skriva detta och ser inte framemot mer musik.