När Clara Henry besökte Luleå under tisdagen var utgångspunkten hennes senaste bok "Mot framtiden" och lilla salen i Kulturens hus var i det närmaste slutsåld. Med undertiteln "En simpel guide till att krossa patriarkatet" är budskapet tydligt.
– Jag ville göra feminismen lättillgänglig, framförallt för alla som redan kallar sig feminister – alla 16-åringar som precis fattat att det här är en viktig grej. Det handlar om jämlikhet, det handlar om att vi måste lösa stora problem i samhället som gör att vi inte är lika, säger hon.
I samband med #metoo-debatten tog det henne bara två månader att skriva ner tips, erfarenheter och optimistiska tankesätt. Vissa ämnen kom naturligt, som Sverigedemokraternas idé om att förbjuda abort – vilket ledde till att hon bland annat skrivit om sin egen abort.
– Det tror jag har berört många, det är ett annat tabubelagt ämne som man inte riktigt pratar om. Det finns en skam kring att göra abort, det är oansvarigt – medan jag tycker att det är det största ansvaret man kan ta om man inte är beredd att sätta ett barn till världen, säger hon.
Men trots att hon möter närmare en halv miljon människor via sitt Instagram-konto och besöker Luleå för att bjuda in folk i feministdebatten har det egentillverkade kändisskapet blivit en belastning för Clara Henry.
– Oh, jag hatar det, tycker inte om det. Jag tycker att det är skitkul att få möjligheter och jag tycker att det är askul att göra det jobb jag gör. Jag pratar mycket för att jag tycker om att prata och för att jag tycker att jag har rätt – och det är najs att folk tycker om mig, säger hon.
– Jag kan gå ut på scenen, ha en dialog och sedan stanna för att ta selfies efteråt. Men sedan vill jag typ bara hem och gömma mig under ett täcke. Jag tycker inte riktigt om selfiekulturen ... (viskar) men det får
man väl inte säga?
Det känns som du är en produkt av selfiekulturen ...
– Oh ja. Absolut. Det är mitt fel att jag är här (skratt).
– Jag har gått från att tycka att det är skitkul att vara en offentlig person till att inte alls tycka om det. Det finns en väldigt stark norm som säger att alla kändisar måste tycka om sitt kändisskap och om du tackar nej till en bild är du en fruktansvärd människa snarare än en personlig individ som har åsikter och kanske inte alls vill ställa upp på bilder med främmande människor 24/7.
I början av året lämnade hon definitivt Youtube, som var hennes favoritplattform ("när jag slipper träffa folk"), och i dag använder hon bara Instagram och Twitter som verktyg.
Har du tappat relationen med dina följare?
– Lite, men jag saknar det inte. Jag tycker inte att det är så farligt – det är ganska skönt att känna att jag inte är beroende av att synas på sociala medier, säger hon.
Men avsaknaden av dialog med sina följare på Youtube har också gjort att hon inte vet hur läsare uppfattar hennes bok.
– Det är en ganska spännande fråga egentligen, jag vill ju veta vad folk tycker. Jag vill också veta om folk inte alls håller med om något och vad tycker ni i stället? Det är ju det som driver en feministisk debatt framåt. Vi kan inte stanna vid att något är rätt och nu ska vi alla tycka det. Vi fastnar ofta i att man ÄR feminist när jag tycker att det faktiskt är något man GÖR. Diskussioner är ju en av alla grejer man kan göra för att ta det framåt.
Känner du att du får rollen som expert?
– Ja lite. Men jag vill inte säga att jag är expert. Men däremot är jag inte heller feminist för att det är kul, utan för att man råkade födas med en livmoder inne i kroppen och den är källan till att man blir behandlad på sätt som man inte alltid tycker är okej. Då känner jag att vi måste snacka om det här, jag vill inte ha det så här. Om vi ska skapa en förändring under min livstid är det dags att börja jobba.
– Jag vill inte titulera mig expert men jag lär mig saker hela tiden. Det är grymt