Thomas Deutgen sitter i bilen någonstans mellan Mörrum i Blekinge och Göteborg när han svarar. Han har precis pratat med Olle Jönsson i Lasse Stefanz berättar han. Sedan bryts samtalet. Två gånger. Det tutar upptaget en stund innan Thomas Deutgens röst hörs igen i andra ändan. Han har har lämnat radioskuggan i skogen och närmar sig Halmstad meddelar han.
Vad ska du göra i Göteborg?
– Just nu är det manusarbete och körschema inför teveprogrammet Tack för Dansen som jag är programledare och redaktör för.
Hur ser en normal vecka ut för dig?
– Just den här veckan är ganska typisk för mig. Nu är jag i Göteborg i dag och planerar Tack för Dansen som kommer att spelas in i sommar och sänds i TV4 under hösten. Sedan ska jag hem och producera P4 Dans som jag sänder varje vecka året runt på söndagarna. Under veckan ska jag hinna med en arbetslunch med den näringslivsgrupp i Karlshamn som jag är ordförande i. På torsdag åker jag till Norrbotten för två dansevenemang, på fredag i sporthallen i Malmberget och på lördag på Western farm i Boden. På söndag flyger jag hem igen.
Du drivet fortfarande eget företag?
– Ja. Enda gången jag har varit anställd var när jag var nyhetschef på gamla TV4 Norrbotten i mitten på 1990-talet. Fruktansvärt länge sedan. Det var min enda korta anställda tid. Nu är jag min egen chef och lika mycket programledare som dansarrangör.
Hur många förfrågningar får du från olika dansevenemang?
– Det är rätt mycket men jag försöker begränsa mig. Jag arrangerar 15 egna dansevenemang där jag hyr lokal, jobbar ihop med en restaurang eller krögare och tar dit underhållningen. Det är på platser från Trelleborg till Malmberget.
Vilken period på året är som mest intensiv?
– Det är våren och juli. Då gör jag dansbandsbranschens stora gala Guldklaven, dansbandspriset som delas ut varje år och direktsänds i P4. Där sköter jag rubbet. Jag är programledare, jag är producent, jag bokar artister och är prisutdelare.
– Hösten däremot är betydligt lugnare så jag ser ljuset i horisonten med semester i augusti och en bit in i september (skratt).
Är semestern viktig för dig?
– Nu har den blivit väldigt viktig eftersom vi fick barn förra sommaren.
Vilka av dina uppdrag ser du som extra roliga?
– Då måste jag säga att TV är väldigt roligt och har en enorm genomslagskraft. Första omgången av Tack För Dansen som sändes i januari och lockade en miljon tittare till varje avsnitt och därför känns det roligt att nu få göra en ny serie när det var så uppskattat. Sedan tycker jag också väldigt mycket om Guldklavengalan. Det är inget lätt jobb men det är kul när man ser att de idéer jag har går i lås och att det blir bra.
Varför blev det dansbandsmusik för dig?
– När jag började gymnasiet gick jag och några kompisar på buggkurs Boden. På den tiden på 1990-talet var det väldigt många i min egen ålder som var ute och dansade. Jag blev väl inte direkt biten av det där från början men tänkte att jag få väl ge det en chans när jag ändå har betalat för kursen. Till slut började jag tycka att det var väldigt kul och åkte på dans varje helg till Piteå Folkets hus och Forum i Älvsbyn.
– Jag vet inte om man kan kalla det en trend men det var jäkligt många som dansade på den tiden. Kom man klockan 22.00 till Folkets hus i Piteå en fredag så var det 1500 pers och fullsatt.
Så det var dansen som fångade ditt intresse, inte musiken?
– Det var definitivt dansen.
Spelar du något instrument själv?
– Nej. Jag är lyckligt obegåvad vad gäller att sjunga och spela. Jag tycker att det finns många andra som klarar det där mycket bättre. Jag spelar musik i radion och i teven och jag pratar jag om det. Det får fasiken räcka (skratt).
Så det är ingenting du kan sakna?
– Nej verkligen inte. Och jag tror inte att det är någon annan i min omgivning som saknar det heller.
Har du privat kontakt med dansbandsartisterna?
– Ja det har jag hela tiden. Eftersom det ändå är en ganska liten bransch så blir det så. Jag jobbar till exempel väldigt mycket med Lasse Stefanz eftersom de just nu är det största bandet och det band som räntar mest publik. Jag och sångaren Olle Jönsson är väldigt goda vänner och har mycket kontakt med varandra.
Hur skulle du beskriva utvecklingen inom dansbandsmusiken?
– Man kan säga att för 15 år sedan fanns det tio band som var jättestora i Sverige och drog jättemycket folk. Exempelvis Sten och Stanley, Lotta Engberg, Vikingarna, Lasse Stefanz, Wizex, Sven Ingvars. Det var många band som drog väldigt mycket folk och inte bara de som var ute och dansade varje vecka. I dag har det blivit mer så att dansbanden i större utsträckning drar danspublik.
– Jag vill ju att evenemangen ska locka ut festpublik som går ut och dansar lite och tar en öl i baren. I dag är det inte många band som drar sådan publik, det är Lasse Stefans och kanske något band till. Den stora massan som går ut för att roa sig en kväll har minskat till förmån för de som har dansskor, ombytesskjortor, en handduk i bakfickan och som ser dansen som motion. Det kan jag tycka är lite tråkigt.
Om du tittar 15 år framåt, vad kommer att hända med branschen?
– Dansfolk kommer alltid att dansa. Sedan tror jag tyvärr att dansen går mer mot att bli ett renodlat intresse. Du spelar golf, du spelar tennis, går på gym, odlar pelargoner eller så dansar du. Och dansar du så är det viktigt vad du har för skor, vad det är för golv, vilket band som spelar och vilka låtar de framför. Allt det här kommer att bli väldigt vikigt. Det kommer inte längre att vara ett allmänt folknöje.
– Samtidigt kommer stora evenemang som till exempel dansbandsveckan i Malung med 60 band att fortsätta dra folk, för folk vill vara där folk är.
Lever fördomarna mot dansbandsmusiken kvar?
– Ja då, det finns fortfarande massor.
Vilken är den vanligaste?
– Att dansbandsmusik låter likadant vilket givetvis är helt fel. Det är som att påstå att all rockmusik låter likadant. Att Creedence låter som Bruce Springsteen eller Adele. Så kan man inte säga. Precis som i dansbandsmusiken så är det milsvida skillnader mellan Lasse Stefanz och Arvingarna till exempel.
Du lämnade Norrbotten för flera år sedan, hur ofta återvänder du till länet?
– Ganska ofta. Dels i samband med dansevenemang några gånger per år och sedan åker jag gärna upp en helg för att hälsa på kompisar. I sommar ska jag även hålla i fyra stycken partykvällar på Pite havsbad så jag får min Norrbottensdos i juli och början av augusti.
Hinner du börja sakna Norrbotten?
– Nej det tar bara tre timmar med flyg från Blekinge så det går fort om jag känner att jag vill åka upp.
Hur ser en vanlig fredag ut för dig?
– När jag inte är på något dansevenemang där jag springer runt och gör allt från att bygga garderober till att hålla i växelkassan till att stå på scenen, så somnar jag i soffan klockan 21 med ett glas vin. Det är de två alternativen som finns för mig.
Vilket är det bästa råd som du har fått?
– Det var en chef på Radio Norrbotten som en gång sa: "Se till att aldrig bli fastanställd, då kan du nämligen ha hur roligt du vill".