– Jag förstod omedelbart att de var framtiden.
Legs McNeil insåg att han inte bara hade bevittnat en musikgenre ta form. Han hade sett en hel samhällsrörelse födas. I samma veva grundade han och tecknaren John Holmstrom det inflytelserika fanzinet Punk.
Vid mitten av 70-talet var USA ett desillusionerat land som skamset slickade såren efter Vietnamkriget och Watergateskandalen. Men det verkligt ohyggliga var dåtidens musik.
Legs McNeil stönar när han minns hur topplistorna befolkades av band som The Bellamy Brothers och Chicago, mysiga mjukisar med luftiga frisyrer.
Situationen i Sverige var inte mycket bättre. Här visade SVT program som “Triss i Lasse”, en tv-show med Lasse Berghagen, Lasse Lönndahl och Lasse Amble.
– Det Ramones förmedlade var energi och jisses vad vi behövde det, säger Legs McNeil om Ramones epokgörande blandning av rå aggression och bubbelgumsdoftande pop.
Men gensvaret var närmast obefintligt. Det fåtal som ens noterade att Ramones existerade avfärdade kvartetten med en fnysning.
– Världen ville inte ha dem. Det var ett hopplöst band att förälska sig i eftersom de var så föraktade. Det var först när de la av och sedan också dog som de faktiskt blev accepterade.
2016, när Ramones titellösa debutalbum fyller 40 år, har gruppen en självklar plats i musikhistorien och benämns som genier. De anses vara en av de huvudsakliga inspiratörerna till den globala punkvågen. Sedan två år tillbaka är samtliga originalmedlemmar i bandet döda.
Gruppen har också varit viktiga modemässiga stilbildare med sin enhetliga klädsel. Deras image fungerar som klädkod för horder av hipsters.
Legs McNeil tror att förklaringen till Ramones lockelse är att de framstår som äkta i en allt mer artificiell värld. Det påstås ibland lite snorkigt att gruppen har sålt fler t-shirts än skivor. Men det ser han snarast som en bekräftelse på bandets estetiska inflytande.
– Man ska komma ihåg att de inte aspirerade på att vara ett undergroundband. De ville sälja skivor. Men USA var för korkat för att inse deras briljans. (TT)