Det låter som ett skämt. Och började så.
Men när Luleåtrion Skrev1 står inför sin andra spelning någonsin är det på riktigt. För ett år sedan fyllde de Lillan och på lördag förväntas ännu fler dyka upp på Ebeneser.
– Jag känner att den här spelningen blir lite av en urladdning, vi kör in i kaklet med det här. Vi ska ha kul och hoppas att andra också har roligt. Sedan får vi smälta det, vi har inga direkta planer efteråt, säger Henrik Irebjörk.
Kan det vara sista spelningen?
– Det kan vara, vi har inga planer på någon annan, säger Karl Suikki leende.
Historien om Skrev1 började i en lägenhet i Umeå under en efterfest för två år sedan. Studenterna och barndomskompisarna Suikki och Irebjörk lattjade fram en låt.
– Vi tyckte att vi hade någonting och skickade till Erik (Vennberg), som vi visste producerade musik. Det spårade väl egentligen efter det, konstaterar Karl Suikki.
Nattliga samtal om nya låtar blev sedan vanligt förekommande och när låten om polarens misslyckade utekväll, "Herr nyfiken", skulle ut på Spotify behövde de ett namn. Ett internt skämt inspirerat av gruppen Lov1 blev till Skrov1 och när det var upptaget fick gruppnamnen bli Skrev1.
– I efter hand kan man ju tycka att vi kanske borde ha bytt namn när vi kunde (skratt), säger Erik Vennberg.
– Tanken är inte att vara en parodigrupp på någon, men allt började som ett skämt.
Henrik Irebjörk:
– Vi spelar där bollen ligger.
Med en handfull egna låtar ställde gruppen sig på scen första gången förra hösten och spelningen överträffade alla deras förväntningar.
– Mycket har nog förts mun till mun, två tredjedelar i publiken hade jag aldrig sett tidigare. Det var asmycket folk och jätteroligt. Jag tror att folk var taggade på fest – och så råkade vi vara där, säger Karl Suikki.
Med musik, som bland annat inspirerats av Tjuvjakt och svensk hiphop, fyllde Skrev1 Lillan och följarskaran har vuxit under året. Inför lördagen har ett 70-tal artiklar med deras namn på sålts.
– Jag brukar se folk som jag inte har en aning om vilka de är i Skrev1-hoodie, berättar Vennberg.
– Även om det är i en liten skala är det roligt att se folk som har "merchen", att se folk på stan eller på krogen i våra grejer är roligt men det är en skräckblandad förtjusning, säger Henrik Irebjörk.
– Någonstans handlar det, i slutändan, om att ha en trevlig kväll. Men att så många har ett sådant engagemang tycker jag är roligt.