Musik
Bruno Öqvist 3+3
Bruno Öqvist, Lotta Andersson Högberg, Liv Landelius, Ursula Martina Lundberg, Björn Sjöö och Peter Burman
Loungen i Kulturens hus, 22 februari
Ett 60-tal personer har kommit för att lyssna till en intim konsert i varm och vänskaplig anda i Luleås kanske mysigaste konsertlokal.
Bruno Öqvist kallar upplägget för "3+3 – Jag fick ett infall". Och det var genom ett infall kvällen kom till berättar han. Han ville genomföra en spelning och gick ut med en förfrågan till sina artistvänner. I jämställdhetens namn valde han sedan tre kvinnor och två män att dela scen med.
Det börjar lite trevande ljudmässigt, men snart är det korrigerat och trubaduren Bruno Öqvist inleder med några finstämda sånger ur sin rika sångskatt. I den sista får han med sig skönsjungande Martina Lundberg, vilket är en mycket lyckad kombination.
Sedan löser artisterna av varandra under 1,5 timme. De uppträder i lite olika konstellationer och aldrig med mer än ett par, tre låtar i taget. Det är ett sympatiskt drag att blanda. När en går av scenen och en annan går på kramar de om varandra, vilket understryker den vänliga ton som genomsyrar lokalen.
Alla sjunger på svenska och genomgående bjuder de på personliga och självutlämnande texter ur djupet av sitt inre. Det är mycket sorg, svärta och poetiska bilder vi får ta del av. Den som står för lite mer humor, om än svart, är Björn Sjöö.
Medan Björn Sjöö tar ett steg åt blueshållet i sina solosånger, går Liv Landelius, tidigare medlem i det numera nedlagda bandet "Vikta fåglar", åt jazzhållet och Lotta Andersson Högberg och Peter Burman åt rock. Martina Lundberg i sin tur hjälper till att tolka ännu en av Bruno Öqvists visor.
Ibland skulle man kunna önska lite mer av presentationerna, för att få lära känna artisterna mer, men Liv Landelius ger oss en ingång som inte går att klaga på: "Jag har upplevt väldigt mycket smärta inne i själen. Speciellt i december, då känns det som att mörkret kan lägga sig som ett isande täcke över mig. Den här handlar om det," säger hon och sjunger låten "Mörkret".
Lotta Andersson Högberg har en röst som suger tag i en och texterna är nakna. En av sångerna handlar om beroende: " I slutet av tunneln kan du se dig själv där/När livet passerat revy och du slukats av dina begär/Kan du stå för den du blev i slutet av allt/När alla du älskat vänt dig ryggen och allt du rör vid blir kallt".
Ja, det är obönhörligt tungt.
Men det är ändå en ljus kväll, för det är fint med dessa duktiga, lokala artister som har någonting att säga. Någonting som är på riktigt.