Kristofer Börlin i maj 2009, i bakgrunden skymtar ishallen där hans vid fototillfället ännu outgivna låt skulle bli ikonisk. Snart elva år senare har "Lulevisan" röstats fram till den näst bästa norrbottniska låten genom tiderna.
På ett A4-papper i Vännäs ligger några välkända textrader nedskrivna. I förrådet, bredvid en papperstallrik med skisser till en låt som aldrig gavs ut, har Martin Lampa sparat Kristofer Börlins originaltext till "Lulevisan".
2009 bodde barndomsvännerna från Gammelstad tre minuters cykelfärd från varandra i Umeå och samtidigt som universitetsstudierna fick lida lade Skaburbian Collectives sångare ner hjärtat i nya låtar på svenska. Mitt under pågående finanskris, med distans till hemstaden Luleå, skrev han om solen över Gültzauudens tak, bortblåst trygghet och Anders i en driva av snö.
– Vi bodde nära varandra, ibland var jag hemma hos honom och ibland var han hemma hos mig. Vi skrev musik båda två och då hamnade texten där, berättar Lampa, som i dag jobbar som musiklärare i Vännäs.
I december 2017 dog "Kribbe" Börlin, 35 år gammal, efter sig lämnade han ett stort tomrum på musikscenen, bland familj och vänner. Han lämnade också kvar "Lulevisan", en närmast ikonisk låt som röstats fram till den näst bästa norrbottniska låten genom tiderna.
Det var i lägenheten på Ålidhöjd som Martin Lampa första gången fick höra "Om dom som ställer sig på H, hytter med näven i det blå och säger: Hej, vi håller på Luleå".
– Han spelade upp den och jag minns att han var jäkligt nöjd med slutet där han fick in Luleå Hockey och fansen. Han tänkte nog att den var bra och att den skulle bli omtyckt, den känslan har jag, minns Lampa.
Martin Lampa (med gitarr) och Johan Tieva (till höger) sommaren 2010 när "Lulevisan" började spridas längst lägereldar.
När Kristofer Börlin återvände norrut under våren hade han med sig visan om sin stad och lät Evija Balode höra musiken under en av deras första dejter.
– Vi skulle bara käka middag, dricka lite vin och umgås. Då sa han att han hade skrivit en visa som handlar om Luleå och frågade om jag ville höra den. Han spelade upp låten och jag tyckte om den på en gång, den var jättefin, berättar hon.
I och med framförandet visade "Kribbe" tidigt upp sitt inre och tog en genväg in i Evija Balodes hjärta. Börlin och Balode blev ett par och under sommaren fick "Lulevisan" följa med dem på lägenhetsfester och strandhäng.
– Han var en funderare, en djup människa som hade lättast för att uttrycka sig i texter. Han var inte supersocial eller surrig. De sista åren ville han verkligen släppa en egen skiva med visor och det känns jättesynd i dag att det inte blev av, säger hon.
Evija Balode tillsammans med Kristofer Börlin.
"Lulevisan" blev en av två låtar som "Kribbe" Börlin spelade in och släppte själv. I slutet av sommaren 2009 gick han ner i en replokal under hamburgerrestaurangen på Kungsgatan tillsammans med Johan Tieva, bandkollegan från Skaburbian Collective, och en nylonsträngad gitarr för ovanligheternas skull.
– Han ville bara spela in, det var en grej vi gjorde ibland – det var inte uppstyrt som med Skaburbian. Vi spelade in, jag skickade filerna åt honom och han fick göra vad han ville med dem, säger Johan Tieva.
– Bara en dator, ett ljudkort och Skaburbians mickar. Det är lågbudgetgrejer, men det har jag alltid haft, vi har nästan aldrig spelat in i en riktig studio.
Genom åren har Tieva spelat in ett tjugotal sololåtar med Börlin och han tycker själv att många har varit bättre än "Lulevisan". Men när han fick höra den visste han ändå att låten var speciell.
– När jag hörde sista raden, "till de som ställer sig på H", då förstod jag att det var en jävla hitlåt. Jag sa till honom att det inte är så noga vad du sjunger fram till det, när du har slutet kommer du få hela Luleå Hockeys fanskara att lyssna på den.
Simon Wanler filmade många av "Kribbe" Börlins låtar och lade ut på Youtube, vilka fick en stor spridning.
Den 9 oktober 2009 skrev Kristofer Börlin ett inlägg på Facebook: "www.myspace.com/kristoferborlin ny låt upplagd.. Lulevisan".
Inlägget fick sju gilla-markeringar och på Myspace-sidan blev det hans minst spelade. Men när han bad vännen Simon Wanler att lägga upp "Lulevisan" på Youtube två veckor senare fick musiken liv på nätet.
– Man kunde höra från grannlägenheten att folk spelade låtarna vi lagt ut på deras förfester, säger Wanler och skrattar.
Kretsen kring Börlin förstod att hans svenska låtar hade något extra och övertalade musikern att lägga ut fler verk. Under två somrar filmade Simon Wanler honom vid flera tillfällen och har lagt ut ett tjugotal låtar på Youtube.
– Det finns ett par inspelningar, vi satt några kvällar på "Gültzau" och grillade för att spela in videos som kunde läggas ut, säger Wanler som också umgicks med barndomskompisen Brolle och spelade upp låtarna för honom.
– "Kribbe" var en riktig Cornelis i sinnet, han hade inga ambitioner att bli en stor artist – en riktig konstnärssjäl. Men jag pratade med Brolle och han sa att "Lulevisan" var otrolig, om "Kribbe" ville fortsätta spela sådan musik skulle det ha funnits något att göra.
Kribbe Börlin på scenen under Luleåkalaset i juli 2009, i samma period som "Lulevisan" spelades in.
2012 släppte Kristofer Börlin "Lulevisan" på Spotify, med ett självporträtt som omslagsbild, och i skrivande stund har den spelats närmare en miljon gånger. Med tiden tog många Luleåbor den till sina hjärtan och visan blev en sorts signaturmelodi som spelats på många hockeymatcher, fester och konserter.
Tröttnade han på låten någon gång?
– Nej, nog var han var rätt stolt, det var han absolut. Att Luleå Hockeys klack sjöng med i den tyckte han var jäkligt fint. Även om han inte sa så mycket om det, han sa oftast inte så mycket, säger Martin Lampa.