Elena Kats-Chernin (född 1957 i Tasjkent, numera bosatt i Australien) fick inleda konsertens båda avdelningar, men orkestern hann inte göra henne rättvisa vare sig i Slicked Back Tango eller i Russian Rag. Styckena var så korta, att man aldrig kom tillrätta med intonationsproblemen. Då lyckades man bättre med en något längre Vesper av Estlands gran old lady inom musiken, Ester Mägi (född 1922), ett allvarligt stycke där de låga stråkarna fick dominera.
Kvällens stora upplevelse blev den 21-årige lulefödde pianisten, Oskar Tjäder, som nu gjorde sin debut på hemmaplan bara några veckor före sin examenskonsert vid Musikhögskolan i Stockholm under Staffan Scheja. Han har redan bred musikalisk erfarenhet, spelar även gitarr, komponerar och improviserar och är nu också huspianist på ABBA-museet i Stockholm.
Mozart var 26 år när han som frilansande musiker i Wien insåg att det bästa sättet att göra sig ett namn var som solist i egna konserter, varav han komponerade tre vintern 1782/83. En av dessa fick vi höra ikväll, pianokonserten nr 12 i A-dur (KV 414), och med den bör också unge Tjäder kunna göra sig ett namn. Inte bara genom sitt lyriska anslag – här kvillrade vårbäckar! – utan också med egna kadenser i alla tre satserna! I den avslutande tredje satsen, allegrettot, spred sig under Oskars spel ett leende hos både konsertmästaren Sten-Johan Sunding (som ledde hela konserten med sin fiol) och många av orkesterns stråkar; man tycktes inte vara riktigt säkra på kadensens längd…
Som extranummer belönades vi med ytterligare ett prov på vad bara tio fingrar kan åstadkomma på en klaviatur: Claude Debussys "L´île joyeuse" med ännu mera vattenlek och vågskvalp kring denna glada ö.
Pausen omgärdades av stipendieutdelningar. Enligt Orkesterföreningens tradition uppmärksammas då och unga musiker och den här gången var det naturligtvis Oskar Tjäder som fick motta blommor, check och ära. Med hedersmedlemskap ärades också Elisabeth Ericsson, som med passion och precision värvat sponsorer till orkestern under en följd av år.
Huvudnummer under konsertens andra del var Benjamin Brittens "Simple Symphony" från 1934, då kompositören också var 21 år men använde teman från tolvårsåldern. Lustfyllt minnesvärd är orkesterns precision i andra satsens genomgående och lekfulla pizzicaton.