Robin Lindquist från Luleå arbetar som projektledare för Putte i parken, som är ett värmländskt företag.
– De flesta av mina kollegor sitter i Värmland, men vi är ganska många från Luleå som är inne och jobbar under festivalen och vår organisation växer mer och mer ju närmre vi kommer, så nu har det blivit så på slutet att vi är ungefär häften från Luleå, berättar han.
Robin Lindquist är en av de som har varit med och påverkat vilka artister de ska boka till scenerna i Luleå.
– Det har varit en intern dialog, men det är så klart en process. Man har en lång önskelista på artister, men alla som man drömmer om är inte tillgängliga eller så har man inte råd. Det är verkligen som att lägga en pussel, ungefär som att värva spelare till ett hockeylag kan jag tänka mig. Men vi känner oss nöjda med programmet som vi har fått ihop.
Stora scenen kallas Stage of Joy. Därutöver har de Nostalgiscenen där coverband spelar samt Evelynscenen som lokala studieförbund håller i och där enbart lokal band och artister uppträder.
Men även på stora scenen spelar en flera lokala artister, berättar han. The Magnettes är från Pajala, Maxida Märak från Jokkmokk och Hurula från Luleå. Från Västerbotten kommer Emil Assergård, Cleo och Fricky.
Hur har ni tänkt runt bredden på artisterna för att tillfredsställa olika musiksmaker?
– Jag tycker vi har en ganska bra bredd med alltifrån Rix FM-festivalen där det är flera folkkära, kända artister från exempelvis Melodifestivalen, till de lokala artisterna. Vi har pop, rock, hiphop och lite nostalgikänsla med Latin Kings.
Robin Lindquist berättar att han tidigare har jobbat fyra år med Hamnfestivalen, och känner även till hur Musikens makt var och känner de som jobbade med den, så han är väl insatt i vilka skillnader som finns.
– Jag tycker kanske att Putte i Parken placerar sig någonstans emellan Hamnfestivalen och Musikens makt. Det är lite mer en musikfestival än vad Hamnfestivalen var, men inte lika nischad som Musikens makt. Nu har båda de andra har försvunnet, så kanske det kommer ett litet mellanting.
Tycker du att den har samma kvalitet som de andra?
– Alla festivaler har sina egna kvaliteter och det är svårt att jämföra. Jag hoppas att vi ska nå en hög kvalitet på det vi gör och sedan vill jag inte jämföra mig så mycket med det som har varit tidigare. Vi försöker skapa någonting här och gör så gott vi kan.
Finns det en risk att den kommer att kännas mindre genuin i och med att man tar hit ett företag som kör samma koncept på flera ställen?
– Nej, det tror jag inte. Jag tror att den kommer att uppfattas som genuin och mysig. Vi har försökt jobba mer med området än vad man gjorde på Hamnfestivalen så att vi får en trevlig och snygg inramning. Samtidigt är det fortfarande väldigt mycket lokala aktörer som är här och bidrar med det lokalt genuina, så på många sätt kommer man känna igen sig. Det kommer finnas både suovaskebab och lokala krögare och lokala artister.
Dessutom, tillägger han:
– Det är ganska roligt för mig som har varit i branschen i Luleå i 15 år att få jobba folk som har rest landet runt och arbetat professionellt med festivaler. Jag lär mig av dem och det kommer nya tankar och idéer. Så för mig personligen är det utvecklande och roligt.