Krake har släppt en trespårig EP och titelspåret "Det vanliga" förärades en musikvideo, inspelad i gamla skolan i Karlsvik, på vindsvåningen.
Fred Sundström och Fredrik Sjögren träffades när döttrarna började i samma förskoleklass. Snart kom de in på samtalsämnet musik och upptäckte att båda fantiserade om att bilda band igen. Stockholmaren Sjögren hade packat ner gitarren i samband med flytten till Luleå 2010 och Sundström lät trumpinnarna vila efter studier i Norrköping.
– Vi var i samma situation båda två, vi hade fått barn och hade spelat i band för typ tio år sedan innan saker hände i livet, berättar Fredrik Sjögren.
Vi träffas i Tvättstugan i Karlsvik, i samma lokal som de första trevande riffen på akustiska gitarrer testades för tre år sedan. Ytterligare en pappa från Karlsvik, Johan Algander, fick frågan om han kunde spela bas. Vilket han inte kunde.
Han blev övertalad med ett halvt löfte om att inte behöva spela live. Vilket inte höll.
– Det kändes så orimligt eftersom jag knappt visste vad som var fram och bak på instrumentet när vi började spela. Jag var skitnervös inför varje gång vi skulle repa. Men det gick över och jag blev förvånad över att det känns naturligt att spela för någon annan, säger han.
Efter att ha spelat in debuten "Minnet av en vän" behövde bandet ytterligare en gitarr för att kunna utföra musiken. De fick tips om att Malin Skarin, trummis i bland annat Hondjävul, Eterkropp och Den brinnande busken, var en dold gitarrtalang.
– Ni skrev att ni var tre pappor som repade sent på kvällen och jag tänkte att det var perfekt eftersom jag är en kvällsmänniska, säger hon och skrattar.
Skarin fick lära sig att anpassa reptiderna efter att de äldre föräldrarna lagt sina barn på kvällarna.
– Jag var lite nervös innan eftersom jag kände att jag var så dålig, det var ganska skönt att höra att Johan aldrig spelat i band förut (skratt).
Krake har gått från att vara ett kompisjam mellan förskoleföräldrar till att bli ett band som släpper musik, spelar in musikvideo och uppträder live.
Fredrik Sjögrens låtar, som skapats från 17 års ålder, fick nytt liv och spelades "tusen gånger på repen" innan nytt material kommit till. Sångaren skriver om kärlek, ilska och död – men också om vardaglig irritation och tristess.
– Jag var tvungen att bli 37 år för att kunna släppa en massa en idéer om hur en snygg och smart låt ska vara. Jag har alltid gjort låtar och alltid haft idéer och tankar om hur den ska tas emot eller passa in. Är det här hippt? Är det smart? När jag var 18 var jag väldigt nervös över vad andra skulle tycka, säger Sjögren.
I maj 2019 gjorde bandet sin första spelning och nyligen släppte de EP:n "Det vanliga", vars musikvideo spelades in på vinden i Karlsviks gamla skola.
– För första gången spelar jag i ett band där vi gör låtar som jag själv vill lyssna på. Det är verkligen i synk med det jag själv tycker om. När jag var 23 ville jag göra musik som andra gillade, men skivorna jag gjorde då skulle jag inte köpa själv, säger Fredrik Sjögren och skrattar.
Efter att ha skaffat barn och lärt sig prata inför folk på jobbet var det lättare att släppa på prestigen och bilda det band de önskade. Men även småbarnsföräldrar kan ha tvivel.
– Får man spela in en musikvideo när man är 39 år gammal? Jag sa det till min chef och han sa att det är det coolaste man kan göra, musik har ingen ålder. När man var 25 kunde man satsa på det och det var ingen fara, men nu när man har jobb och barn – är det okej då? Nu har vi börjat om och startat ett helt nytt band – och det är okej, säger Fred Sundström.
Johan Algander, som inte spelat musik innan Krake, uppskattar att han få uppleva något som varit väldigt avlägset större delen av hans liv.
– Roligast av allt är att man bestämmer själv över vad man vill göra och om något känns roligt får man göra det – man kan spela i punkband när man är 87. Jag hade tidigare tänkt att man kanske borde börja spela Bingolotto, ta det lugnt och odla grejer.
Fredrik Sjögren (längst fram) utgör Luleåbandet Krake tillsammans med Johan Algander, Malin Skarin och Fred Sundström. Fyra medlemmar med fyra väldigt skilda bakgrunder.