När Adam Arngren upptäckte Metallica i pappa Tommys skivsamling och sedan dess har trashmetal legat honom varmt om hjärtat.
När Adam Arngren var ett barn hittade han Metallica-plattor i pappa Tommys skivsamling hemma i Sunderbyn. Farsans skivor fick honom att upptäcka trashmetal och när han lärde sig spela gitarr gjorde han det genom att efterhärma musiken. Sedan dess har genren och gitarren stannat kvar.
För Arngren den äldre har inte intresset och musicerandet följts åt, det dröjde till 50-årsåldern innan han gjorde slag i saken och köpte sitt första trumset. Då dröjde det inte länge innan far och son spelade låtar ihop, skaffade varsin hemmastudio och lade upp covers på Youtube. Responsen uppmuntrade till egen musik och när portugisiska Nya Campos Cruz sjöng in låttexten till debuten "Fear me".
– Då kände vi bara: "Wow va coolt det blev". Sedan var det bara pang! Då gjorde vi tre egna arrangemang med kvinnliga sångare, berättar Tommy Arngren.
Tillsammans skapade far och son låtar baserade på trummor, bas och gitarr – och tog kontakt med musiker utomlands som lade på fler instrument och sång.
Den 23 september släpper de sin andra EP under namnet Trumbiten – en ordlek som syftar på att Tommy blev trumbiten, står för trumbiten och att låtarna bygger på trumbeats.
– Det går inte att ändra sig nu. Namnet är inte jättemetal men det är ganska charmigt. Jag var kanske inte jättetaggad från början men nu är det vi. Jag har lärt mig att gilla det, säger Adam.
Duon är överens om att nya låtarna är bättre än tidigare, där öppningsspåret "Break out" räknas som det bästa de gjort.
– Det är roligt att se chocken när folk lyssnar: "Är det här ni?". Många vet att jag har spelat gitarr länge och att du spelar trummor, men eftersom vi inte gillar att uppträda vet folk inte mer än att vi spelar.
Ni vill inte spela live?
– Vi är ganska överens om det. Att sätta en 58-årig gubbe på scenen känns inte jättelockande. Drivet är att skapa, inte att stå på scenen, säger Tommy.
Duon tar hjälp av musiker utomlands för att komplettera låtarna, men hoppas att kunna samarbeta mer med lokala musiker som har samma musiksmak.
Hur fungerar det att ha band som far och son?
– Jag har bara sett fördelar, utan dig hade det aldrig blivit så här, säger Tommy.
Adam:
– Fördelen är att vi kan vara ganska raka och ärliga med varandra, vi behöver inte smyga med om vi tycker något var dåligt. Vi säger det direkt. Vi har bott under samma tak i många år så det är inga problem.
Vad har det betytt för er relation?
– Det har nog betytt en hel del. Att ha något gemensamt att samlas kring, det tror jag absolut. Det är fint att hitta något tillsammans efter tonåren på en lagom nivå.