Petter Sundkvist var en av initiativtagarna till Norrbotten Neo och fungerade som dess konstnärliga ledare de första sex åren. Han minns med glädje invigningskonserten av Kulturens hus – som även blev ensemblens premiärkonsert.
– Vi hade jobbat så länge med det och så blev det äntligen verklighet. Man fick nästan nypa sig i armen, berättar han leende.
Ett halvår senare fick de vara med och inviga Studio Acusticum på musikhögskolan i Piteå, som är ensemblens hemmascen.
Petter Sundqvist kommer från Boliden i Västerbotten. Han gick först musikerutbildningen i Piteå, sedan fyra års dirigentutbildning i Stockholm.
De första tio åren i yrket ledde han stora symfoniorkestrar och operaproduktioner. Men under tiden blev han alltmer nyfiken på att få samarbeta med lite mindre ensembler.
– Dels för att få en närmare relation till musikerna. Dels för att man kan vara lite mer äventyrlig i programsättningen.
Han hade jobbat en del tillsammans med Norrbottens kammarorkester och Piteå kammaropera, som leddes av Kjell Englund, och upplevde att det fanns en öppenhet hos publiken i Norrbotten som tilltalade honom.
De båda pratade om att försöka hitta något sätt att få mer stadga i ensemblerna som enbart förlitade sig på gästmusiker.
– Sedan när idén föddes om Neo och hur ensemblen skulle se ut var det som att alla pusselbitar föll på plats.
Piteå kommun hade vid den tiden tagit beslut om att bygga Studio Acusticum och Luleå kommun skulle bygga Kulturens hus.
Petter Sundkvist satt som ordförande gruppen som planerade konserthusbygget i Piteå och fick även en rådgivande roll i Luleå.
– Vi hade mycket tid att prata om vad vi skulle fylla husen med. För vi ville ju inte bara bygga tomma skal – det är ändå innehållet som är viktigt.
Det gick enklare än förväntat att förankra idén om Norrbotten Neo hos Norrbottensmusiken och landstingsledningen. Även från universitetet och i Piteå och Luleå kommun fick de starkt stöd.
Samtidigt kom två statliga utredningar om orkestrarna i Sverige som slog fast behovet av en nationell ensemble för nutida musik – något de också kunde luta sig emot.
De kom fram till att ensemblen skulle ha en klassisk besättning med flöjt, klarinett, piano, slagverk, violin, viola och cello.
Sedan gick allting plötsligt väldigt fort. På ett halvår hade de anställt musiker – flertalet handplockade – och spikat ett program för den första tiden.
När Petter Sundkvist blickar tillbaka på de tio åren tycker han att Neo har blivit precis vad de hade drömt om.
– Det är en ensemble med nationell status, den enda i sitt slag i Sverige med fast anställda musiker.
Neo har utvecklat ett samarbete med alltifrån tonsättarutbildningar runtom i Sverige till de främsta svenska kompositörerna.
– Nästan alla yngre tonsättare i Sverige har någon gång gjort verk för Neo och känner till Neo och pratar om Neo.
Ensemblen har också haft flera internationella samarbeten.
Som Petter Sundkvist ser det har ensemblen sin styrka i den musik som har en länk till äldre klassisk musik.
– Nutida musik är ett så otroligt vitt begrepp, men Neo är framförallt bra på den musik som kanske inte tillhör den mest extrema, utan där det finns någon sorts harmonik och melodi.
Spelar man musik som är nyskapande och klingar annorlunda än vad publiken är van vid, är det viktigt att presentera den på ett sätt så att man ger nycklar in i verken, men han. Det tycker han att Norrbotten Neo är bra på.
Under åren har ensemblen turnerat mycket och mött all sorts publik i Sverige och runtom i världen.
– Några av de finaste konserterna som jag tänker tillbaka på är när vi har spelat i bygdegårdar i Norrbotten. Det har varit väldigt annorlunda upplevelser, i det nära och varma mötet med publiken.
Till jubileumskonserten i veckan har musikerna själva fått önska stycken från ensemblens tioåriga historia. Petter Sundkvist ska dirigera.
– Det kändes viktigt att musikerna själva fick välja och jag tycker det blev en väldigt häftig blandning. Det var inte beräknat, utan det blev så när var och en fick plocka ut det bästa.
Mårten Landström, pianisten som varit med från start, tycker att programmet i jubileumskonserterna i Luleå och Piteå ger en bra spegling av Neos första tio år.
– Det blir ju en kavalkad av musik från perioden och det känns roligt. Men det känns också som att tiden har gått väldigt fort. Det är ett fantastiskt jobb jag har som pianist, jag känner mig lyckligt lottad att få vara med och ser fram emot kommande tio år, säger han.