Musik har länge varit ett medel att optimera förutsättningarna inför ett lopp genom spellistor som så att säga lägger en bpm-grund för bra utväxling. Simmaren Michael Phelps var en av de mer kända brukarna av detta och nu är det skidåkaren Stina Nilsson man kan se gå runt innan loppen med stora hörlurar för att så att säga lyssna in sig på åk-taktiken. Men strax innan start river de ändå av sig lurarna och ger sig av utan musikens pumpande hjälp.
Något oklart är det faktiskt varför ingen proffsutövare provat att genomföra ett helt lopp med musik. Man kunde tänka sig att en låtväxlare skulle vara bra med varierande bpm för olika delar av den krävande banan. Bevis saknas verkligen inte för de positiva effekter musik har för kroppens förmåga att spänna sig till bristningsgränsen. Regelverket är ganska trevande när det gäller detta.
Svenska skidförbundet svävar på målet och menar att det inte existerar något formellt förbud utan att det mer handlar om rekommendationer och att ingen egentligen kommit på tanken att införa musik som doping. Vasaloppets kansli är inne på samma spår. Inget förbud men en rekommendation. Amatörer inom långlopp sprider kontinuerligt spellistor på nätet om hur man med hjälp av musik bättre kan genomföra dessa maraton-ansträngningar men proffsen ses aldrig med lurar eller öronpluggar.
Före detta tävlingsåkaren Marie Svan menar att det inte finns något förbud men i skidåkarnas fall så är framför allt långloppen en extrem kamp om att syresätta blodet ( det är därför bloddopning fungerar sällsynt bra inom skidåkning ) och om detta inte sker på rätt sätt hjälper det inte hur mycket kroppen vill arbeta vidare utan den stumnar totalt och skidåkaren kollapsar. Marie menar därför att det för skidåkare är extremt viktigt att lyssna inåt och bli varse alla små signaler på att den gränsen börjar närma sig. Så med musik som driver en att gå längre än vad man egentligen tål är risken stor att man inte märker när man kör in i väggen. Hon säger också att skidåkaren måste vara kontaktbar under loppet med lagledning och tidsangivare. Dessutom är hon ganska övertygad om att det finns regler mot tekniska hjälpmedel vilket väl skulle inkludera mp3-spelare med headset. Men hon menar ändå att fler och fler unga åkare i allt högre grad använder musik både på träning och inför tävling.
Experiment har gjorts för att utvärdera effekten av tempomusik till extrema kroppsansträngningar och ett av de mer spektakulära var i SVT:s programserie Musikministeriet där programledaren Carl Tofft utsatte simmare för att försöka slå sina rekord till musik vilket gick häpnadsväckande bra. Historiskt har musik i alla tider använts inom åkerbruk, fiske, stenbrytning ja i stort sett alla fysiska moment förr utfördes till rytmisk sång. Och krig. Ingenstans har forskningen gått längre än inom krigspsykologin där musikens förmåga att desarmera fiender och mobilisera de egna trupperna är mångomvittnad. Det handlar i många fall om att synkronisera många kroppars fysiska förmåga och där var och är musikalisk puls oslagbar. En parallell till detta inom idrotten är idag inom rodd och dragkamp.
Inom cykelsport har länge öronpluggar varit tillåtet för att möjliggöra kontakt med lagledare och tränare men tävlingscyklisten Alexandra Engen menar att det nu förbjudits och att ingen längre kör med earphones. Hon själv hävdar precis som Marie Svan att hon aldrig har musik på inte ens under träning. Hon är närmast beroende av alla de ljudintryck hon får när hon sveper fram på sin cykel. Det är också ett sätt att hela tiden vara varse om det är något som är fel i utrustning eller i kroppen.
Detta påminner om ett samtal jag hade med en idrottsman som tävlade i longboard-åkning utför berg på asfaltsväg. Han berättade att man på grund av koncentrationen och den extrema fokuseringen blev närmast inkapslad i en sorts audiell blockering. Trots att ljuden egentligen var uppenbart öronbedövande upplevde man sig inte höra någonting. Det var först då något gick fel som han hörde hjulen mot asfalt, vinden, prasslet och visste att han skulle ramla. Samma sak upplever många som surfar på jättevågor eller inom extremskidåkning.
Så det lär nog dröja innan vi får se tävlingsåkare med musiklurar på huvudet annat än under träning och förberedelser. Men någon ska vara den första att initiera något få provat, exempelvis Fosbury-flopp inom höjdhopp, Borg med tvåhandsbackhand och Boklöv med sin V-stil i backhoppning. Men det kräver också noggrann planering och analys för att initiera musik som ett sätt att förhöja tävlingskapaciteten. Tempoväxling och interaktion med hjärta, puls och syresättning måste noga övervägas. Jag tror som mångårig musikarbetare att idrottsledare underskattar hur musikpuls kan koordinera olika muskelgrupper och hur melodisk höjd kan syresätta blodet. Här ser jag ett nytt yrke för arbetslösa musiker och kompositörer.