Under fredagen släpps "Anekdot", Maxida Märaks första fullängdsalbum på fem år, och singelsläppen de senaste månaderna har gett en försmak av vad som väntar. En mer lättsam och lekfull artist.
– Det här är verkligen en kärleksförklaring till vars jag kommer ifrån, jag vill lyfta fram mycket som är kul. Som är flirtigt och sexigt. Det finns ganska mycket sådant i albumet. Det finns en råhet och jag flirtar gärna med publiken i några av låtarna, berättar hon.
35-åringen är för många främst känd för att föra den samiska kampen i media och ofta uttala sig om orätt och missnöje. I tidigare låtar har en mörk bild av tillvaron målats upp. På "Anekdot" känner artisten inget behov av att upprepa sig.
– I Sápmi överlag kan jag känna att det saknas sådant som bara är kul. Både "Vuodagga" och "Isbad" är en blinkning till något lite komiskt, det finns mycket sådant i Sápmi också. Allt är inte dokumentärt och handlar om gruvor, sådant har jag redan pratat om.
I "Isbad" sjunger Maxida Märak om att bada nakna och låten "Vuodagga" handlar om en festkväll på Jokkmokks marknad som slutar i sängen – och jobbet med att ta av sig alla samiska kläder.
– Det finns så många relaterbara historier (skratt). Den där långa processen med att göra sig i ordning och gå ut på kvällen med siktet på någon snygg. Sedan ska allt det där man tagit på sig av igen och det tar minst lika lång tid – sedan ligger man där helt utmattad utan att ens ha börjat. Det har ändå skett (skratt), jag tror att alla i Sápmi relaterar till det där, säger hon.
Samma dag som albumet släpps är det premiär för filmen "Stöld" på Netflix. Även där framträder en, för många, ny bild av den samiska kulturen.
Känns det viktigt att visa upp en annan sida?
– Det ger en bredare bild. Det kan vara skönt, i Sápmi överlag, att bli representerad på andra sätt än bara det dokumentära och mörka. Man behöver få det där upplyftande som faktiskt finns. Det sexiga finns ju – vi har en jättebred kultur, säger Märak.
Under tisdagen premiärspelade hon låtarna inför publik för första gången.
– Jag är en ganska privat person egentligen, det kanske inte verkar så men jag har inte så stora behov av att prata av mig. Men på scenen gör jag det – då har jag noll filter. Men nu satt jag mitt på scenen och spelade upp mina innersta tankar (skratt). Men det är inte bara mina berättelser, det känns fint att kunna berätta andras historier också.