Gustav Holmfrid vill inte visa sitt ansikte när han uppträder som Hippyslayer.
Han hade precis börjat utbildningen till lärare när olyckan var framme. Det var 2017 och Luleåbon Gustav Holmfrid skulle bara hjälpa till med att riva en lada – men hela tillvaron rasade.
En rostig spik gick djupt in i armen och det infekterade såret ledde till blodförgiftning. Efter en vecka insåg han allvaret.
– Jag fick feber och tänkte att jag bara var sjuk, men sedan en dag började armen hänga och då förstod jag att det var dags att åka till sjukan. Jag blev opererad tolv gånger på en månad för att de skulle försöka rädda så mycket som möjligt, berättar Holmfrid.
Trots läkarnas insatser tvingades armen bli amputerad strax nedanför armbågen inför att han skulle fylla 27 år. Om han hade sökt läkarvård tidigare skulle kanske handen inte förlorats.
– Det stod mellan det eller att dö, då får man klara sig utan en hand.
Och det gör han.
– Jag bestämde mig tidigt, redan andra dagen på sjukhus efter att jag fått veta att jag skulle amputera, för att acceptera läget. Den kommer inte växa ut för att jag tycker synd om mig själv.
33-åringen har inga problem med att visa upp sin armprotes och poserar i linne när han möter upp för att berätta om sitt planerade musiksläpp på elva låtar. Men under artistnamnet Hippyslayer vill han inte visa upp sitt ansikte.
– Mitt utseende eller mitt namn ska inte spela någon roll, det är musiken som är viktig. Kan jag vara anonym på det sättet känner jag att jag kan uttrycka vad jag känner och tycker. Det blir inte fokus på om man är snygg eller inte, säger han.
Sedan 2017 har Gustav Holmfrid varit utan sin högra hand och har lärt sig att leva med en protes. I dag fungerar vänsterhanden lika bra som högern gjorde tidigare.
Artistnamnet är inspirerat av punktrummisen Thee Slayer Hippy och själv spelade han trummor från 14-årsåldern. Men efter olyckan i ladan har han tvingats sluta spela hårdrock och metal.
– Jag kan inte spela trummor och gitarr som jag vill, då får man göra något annat. Då började jag göra musik via datorn i stället, där jag kan programmera, sampla och spela keyboard med en hand. Det är som gjort för folk med en hand (skratt).
Strax innan Luleåbon tvingades amputera handen hade han börjat experimentera med hiphop och när "L.Å TEJP 1" släpptes är det i den formen hans musik kommer ut.
I låten "The scars I got" rappar han bland annat om den jobbiga tiden efter sjukhusvistelsen.
– Det blev ett trauma att tappa en kroppsdel, läkarna berättade att kroppen kunde känna av traumat i tre år. Det var mardrömmar och sådant i nästan tre år, säger Gustav Holmfrid.
Vad saknar du?
– Trummor är det jag saknar mest med att inte ha höger hand, resten är skit samma. Men trummor är något jag verkligen älskade att göra.
Med sin musik hoppas 33-åringen kunna visa att det går att göra musik med handikapp.
– Det går, man får inte ge upp. Det kanske låter smörigt men jag ser ingen poäng i att älta det som har varit, jag kan inte ändra det. Jag lever och har ett bra liv, jag är nöjd. Så klart hade jag velat ha två händer, men det är inget jag tänker på eller är ledsen över.
Hippyslayer ger ut ett mixtape som han har döpt till "L.Å Tejp vol 1".
Texterna handlar ofta om droger och våld – men ur ett annat perspektiv än gangsterrapparna.
– Det är så tråkigt och jag avskyr glorifieringen av våld eller att sälja gift till människor. Det blir extra töntigt när svenska rappare gör det, här kan du få socialbidrag om du inte har jobb. Du måste inte sälja knark, säger Holmfrid.
– Och inget mot Hooja men jag vill inte att det ska vara "dricka hembränt, köra skoter och knivhugga renar". Nej. Äkta tankar och äkta musik vill jag att det ska vara.