– Det är replokalen med bäst utsikt i Sverige. Jag var här igår tills solen gick ner, berättar Magnus Sjöstedt och tittar på utsikten från Norrbottensmusikens lokaler högst upp i Kulturens hus.
När han var i 20-årsåldern arbetade han frekvent med Norrbotten Big Band under Tim Hagans ledning och flera av musikerna känner han igen sedan dess.
Magnus Sjöstedt är uppvuxen i Uppsala och drömde som barn om att bli basketproffs.
– Det var mamma som tvingade mig att spela piano. Det var kul, men jag hade inget riktigt intresse, berättar han, och pianospelet varade inte så länge till att börja med.
Han satsade istället på basketen. Ändå blev det mycket musik eftersom har gick i musikklass, något han tror berodde på att skolan som låg där han bodde var så rörig, och att hans mamma tänkte att det skulle vara lugnare i musikklassen.
Där sjöng de mycket i musikklassen, men han såg även de som spelade instrument och började känna att han ville också ville prova det igen.
Ungefär samtidigt började han med både piano och det lite mer ovanliga instrumentet kontrabas.
– Det var en slump. En av våra grannar sålde kontrabasar och frågade om jag ville låna en när jag var 11 år.
Magnus Sjöstedt hade en kompis, som fortfarande är en nära vän, som spelade piano. De gick hem till honom nästan varje dag och musicerade tillsammans.
– Det var då jag upptäckte hur kul det var att spela ihop. Han var från en musikerfamilj och var en stor talang, otroligt mycket bättre än jag, så det var han som satte ribban.
När lagkamraterna i basketen växte ifrån honom på längden satsade han mer och mer på musiken. Han lärde sig själv genom att lyssna på skivor och det fanns många duktiga jazzmusiker i Uppsala som tog med honom ut och spelade.
– Den stora fördelen med kontrabas är ju att det är ett kompinstrument, så man behövs alltid.
De andra var mycket äldre, men de tipsade honom om att han kunde söka till Musikhögskolan i Stockholm efter gymnasiet. Där gick han bara i två år.
– Det var inte rätt för mig, men det var fantastiskt att flytta till en ny stad och börja spela med människor som var ungefär i min ålder.
Jazz är det som alltid har gällt.
– Det var jazz som grep tag i mig. Jag gillade samspelet och att det inte var notbundet.
Att komponera och arrangera har också alltid funnits med.
Idag arbetar han som frilansande pianist och basist i alltifrån små konstellationer till storband och han har även gjort flera skivor.
Han spelar kontrabas som soloinstrument, men gillar också basen som kompinstrument och försöker i stor utsträckning som möjligt göra båda delarna även i egna projekt.
– Jag gillar den rollen i musiken, att vara det där ankaret.
Vad spelade du i basket?
– Jag fick ofta stå under korgen och spela mycket försvar och jag gillade det. Men när jag blev äldre växte de andra om mig och då fick jag spela guard, vilket är mer aggressivt och det passar inte mig riktigt.
Så du har samma roll nu inom musiken?
– Ja, det kan man säga. Jag får fånga upp de lösa bollarna. Men jag känner många musiker och alla har personligheter som passar ihop med deras instrument.
Den här gången spelar han endast piano och har skrivit och samlat ihop musik som han tänkte skulle passa storbandet.
– Jazz för mig är väldigt mycket dansmusik. Jazzen var ju dåtidens populärmusik som man dansade till och jag tycker om den form och det groove som kommer när man spelar 16 personer samtidigt.