"Kärlek och mörker" är de ämnen som ryms på Sara Wohlin Zerpes EP. "Alla låtar handlar om en period i mitt liv då det har varit lite stökigt", säger hon.
Under större delen av sitt liv hade Sara Wohlin Zerpe spelat musik och studerat på Kulturskolan, folkhögskolor och Musikhögskolan. Hon hade spelat trumpet i orkestrar och lärt sig gå dit noterna tog henne. Men när hon, som nyexaminerad, blev en del av gruppen Vikta Fåglar öppnades ett fönster som fick notbladen att virvla iväg.
– Det var en befrielse jämfört med att gå på Musikhögskolan, det var motsatsen (skratt). Det var som att starta om den musikaliska hjärnan eller hjärtat. Någonstans på vägen i alla skolor tappade jag glädjen till musiken och varför jag började med det hela. Det blev mer prestation än glädje i att skapa och vara kreativ, berättar hon.
Under fredagen släpper hon sin debut-EP och när hon tänker tillbaka på vad det är som tagit henne dit – efter cirka 33 år med instrument i handen – ser hon att resan mot soloprojektet startade först när hon släppte ryggsäcken från skoltiden.
– Vikta Fåglar var bara glädje och skapande – ingen prestation. Några av dem visste inte ens vad ackorden hette, samtidigt som jag kom från ett helt annat håll. Det var nyttigt och hjälpte mig att hitta tillbaka, säger Wohlin Zerpe.
Efter att ha lämnat skolan bakom sig började Sara Wohlin Zerpe prova sig fram och testade både sång och gitarr. Strax efteråt blev hon mamma och släppte kraven.
– Jag inte kan sitta längst bak i orkestern och låta "tut" ibland, det är inte det jag vill göra. Jag vill skriva musik och stå på scenen och framföra den. När jag fick barn insåg jag att livet inte är för evigt, jag måste ta tag i det här – och gjorde det.
För ungefär fem år sedan började bodensaren att skriva på svenska och då insåg hon att tröskeln till att skriva egna låtar sänktes ytterligare. Två år senare inleddes arbetet med musiken som släpps under fredagen.
– Det tog ett långt tag att komma dit jag är i dag, att släppa EP, redan för tio år sedan tänkte jag att jag skulle släppa någonting. Jag har varit inne i olika projekt och famlat – det har inte blivit något av det så jag tänkte att "då får jag väl GÖRA DET SJÄLV DÅ" (skratt).
När arbetet med EP:n är färdigt väntar nya utmaningar, förhoppningen är att kunna släppa ett album. "Det var inte så svårt som jag tänkte, det går ju bra", säger Sara Wohlin Zerpe.
Sara Wohlin Zerpe bodde i Kiruna till hon flyttade hemifrån som 17-åring. Hon gissar att mycket av prestationskraven kommit från miljöer i uppväxten och tagit ett grepp kring henne genom skolans institutioner.
– Jag har blivit äldre. Jag känner att jag inte orkar hålla på med några manér, men jag tänker inte att det måste vara opretansiöst heller. Det får väl komma ut som det gör, säger hon.
Liknar musiken den du skapade tidigare?
– Jag är rädd för det. Förmodligen låter alla låtar exakt likadant, nu låter de som när jag var 20 år. Man hamnar i något och spelar sina gamla ackord. Men det är klart jag försöker söka nya vägar och vill vara kreativ, det är spännande att utforska samtidigt som det är svårt att sudda ut sig själv ur musiken.
Hennes låtar har jämförts med Annika Norlins och EP:n, som fått namnet efter Sara Wohlin Zerpes egna uttalade ord ("Gör det nu"), handlar mycket om känslor. Kärlek och mörker.
– Jag är ganska stolt över att jag har gjort det. Det har varit en lång och gropig väg. Men nu har jag i alla fall släppt någonting och känner mig nöjd med det.
Är du nöjd nu?
– Det här är början, jag har redan gått vidare och skriver ny musik. Jag har lärt mig massor av saker om mig själv och musik, nu blir det enklare att starta upp. Det var inte så svårt som jag tänkte, det går ju bra.